Dagarna rullar över varandra. Blir till veckor...

Tiden till skolavslutning och sommarlov är inte längre lång.

Jag har inte många steg kvar på min egen utbildning heller. Fast desto mer projekt och arbeten att fixa hemma. Examen 2012 ser inte rimlig ut....Men jag försöker tänka lugnt. Jag har ingen brådska!

Planerar två kursstarter om en månad, valp och unghundskurs, och försöker känna hopp om en givande annonsering.

Har så många ideer om roliga kurser, men vill komma igång med grundlydnadsutbildningar först. Få ett flyt i kursstarterna.

På klubben ska vi arrangera judoDM om ett par veckor, och naturligtvis är jag med och ska fixa.

Det ska bli så spännande! Hoppas på många anmälningar och även en god samling vuxna tävlande. 

Jag ska tävla! Första tävlingen i judo! Tror inte så mycket på min egen insats i detta, men som vanligt känner jag att min form är där den är i stunden för tävlingen, och jag kan bara kämpa inom den kunskapen jag har och göra mitt bästa!

Och hur som helst kan jag ju bidra till en match, och kanske bjuda på en välförtjänt vinst....

Sen kan jag ju i efterhand se var mina brister ligger och ta lärdom av dem, och försöka få träning som stärker där jag var svag. Mina tränare ser ju vad som behöver förbättras.....(hoppas jag;)

Vår underbara tränare och professor i bjj, Bruno Matias, befinner sig sen ett par veckor tillbaka hemma i Brasilien, för att försöka få iordning på all pappersbyråkrati som krävs för att kunna komma och stanna för en obestämd framtid. Och han är högt efterlängtad! Hoppas och håller alla tummar för att han snabbt ska komma tilbaka!

Blir bländad av gossen som njutningsfullt vinklar sin glimmande pokal mot solen. Han är glad. Strålar ikapp med det underbara vädret.

Många segrar har de åstadkommit idag. Den största av alla gjorde storpojken, som inte bara klarade av att trotsa modet i att alls våga kliva upp på mattan, utan faktiskt till och med tog en vinst-en tiopoängare!

Minsta deltagaren ur gossfamiljen knep hem alla matcher och mådde rätt prima på hemvägen. Men pokalen tog mellangrabben, som tack vare en tidigare medverkan lyckats samla ihop så många poäng som krävdes för att föräras med en liten blänkande buckla....

Så av nio avklarade matcher togs sex vinster och tre förluster. Rätt bra på tre gossar! Gossmor är stolt!

Efter den festen gjordes ett väldigt trevligt besök hos en väldigt trevlig tjej med väldigt trevliga, och väldigt många, familjemedlemmar. Det mötet gav mig mer än några fjärilar i magen, det skapade ett väldigt brusande bubbel av lycka.

Det var en väldig fullträff helt enkelt!

Mer om det en annan gång....

Stor väska står givakt på köksgolvet. Gigantisk.

Fylld till bredden med dräkter, bälten, vattenflaskor och ett och annat matnyttigt. Den är redo för att fylla sin uppgift under morgondagen. Att serva den stora gossfamiljen med allt som kan tänkas behövas för fyra adrenalinstinna gossar under tävlingsdagen.

Det är tävling igen. Men för gossarna denna gången, och i judo....

Men det är minst lika kul för denna gossmamma!

Det är helt säkert enormt mer krävande att peppa, uppmuntra, heja och trösta ett gäng söner som ska upp på mattan, än att själv bara ställa sig framför motståndaren. Det är nåt helt annat...

Någon måste sänkas inför matchstart, en annan drillas upp. Någon ska grattas i massor, men inte mer än att de medtävlande syskonen klarar av brorsans seger, utan att falla för det inre trycket att kunna prestera lika bra.

Balans. Lagom. På rätt sätt hos rätt individ. Hela tiden.

Men tävling är skoj! Riktigt skoj! En fest helt enkelt. 

Imorgon är det judo-party! Det är min typ av fest det......

Skolbarn i skolbänken. Gossmor i parkbänken. På hemvägen gjordes halt på närmsta lekplats. Småkillarna tillåts rasa av sig, så jag själv kan ta ett race med disk, tvätt och golv vid hemkomst sen.

Under skuggan av granen vandrar vi fram. Drickan i ryggsäcken skvalpar och bullarna suktar.

En bit till. Hela tiden en liten bit till....

Sen har vi kommit halvvägs och är välförtjänta en fikapaus!

Att vandra i skogen är bland det bästa som finns! Jag skulle kunna gå här i timtal.....i dagar...aldrig skulle jag tröttna...

Höra fågelsången, vindsuset och rasslandet från diverse småkryp. En vacker kopparödla ligger orörlig längs vägkanten. Ser alldeles oskadad ut, ändå förstår vi att den är död. Måste ha skett rätt nyligen? Vad kan den ha råkat ut för?

Små gossar spånar vilt. Fantasierna har inga begränsningar. Ett vildsvin kan ha trampat på den. En varg kanske bet den.

Kanske den blev skrämd av en björn....

Vägen går vidare förbi vilddjurens matplats. I ett hörn av skogen matar de djuren......och i ett annat skjuter de dem....

Får de göra det på samma plats?! Får de skjuta dem när de äter? Eller måste de ha gått bort en liten bit? Hur långt då? Räcker det att de går över vägen?

Det är bara för underbart att strosa runt och fundera över livets alla betänkligheter tillsammans med barn! Det är så mycket man som vuxen inte ens ägnar en tanke......