Under skuggan av granen vandrar vi fram. Drickan i ryggsäcken skvalpar och bullarna suktar.

En bit till. Hela tiden en liten bit till....

Sen har vi kommit halvvägs och är välförtjänta en fikapaus!

Att vandra i skogen är bland det bästa som finns! Jag skulle kunna gå här i timtal.....i dagar...aldrig skulle jag tröttna...

Höra fågelsången, vindsuset och rasslandet från diverse småkryp. En vacker kopparödla ligger orörlig längs vägkanten. Ser alldeles oskadad ut, ändå förstår vi att den är död. Måste ha skett rätt nyligen? Vad kan den ha råkat ut för?

Små gossar spånar vilt. Fantasierna har inga begränsningar. Ett vildsvin kan ha trampat på den. En varg kanske bet den.

Kanske den blev skrämd av en björn....

Vägen går vidare förbi vilddjurens matplats. I ett hörn av skogen matar de djuren......och i ett annat skjuter de dem....

Får de göra det på samma plats?! Får de skjuta dem när de äter? Eller måste de ha gått bort en liten bit? Hur långt då? Räcker det att de går över vägen?

Det är bara för underbart att strosa runt och fundera över livets alla betänkligheter tillsammans med barn! Det är så mycket man som vuxen inte ens ägnar en tanke......