Liten fyrbent värmer mina fötter. Trötta ben vilar slappt i soffan.

Själen njuter....

Gossar sover i alla rum och snart ska även jag drömma mig bort.

Idag.... klev jag in och såg till så att min storpojke (11år) fick en praktikplats. Det är endast för tre dagar denna terminen, en dag i var månad. Inte mycket, i vare sig tid eller arbetsinsats, men någonstans att vara behövde han ju.

Och just det, att jag gick i fören och bad om plats åt honom, har gett mig lite gruverier så här i efterhand. Borde jag helt enkelt ha låtit honom göra det själv? Förmodligen...

Men på något sätt känner jag ändå lite omsorgsbehov, i den meningen att han ändå är ett år yngre än sina klasskamrater (sjätte klass). LIte curling kanske.

Men om han får chans att pröva på att vara på en främmande plats under den här praktiken, kan hända han byggs upp inifrån och kan söka plats själv nästa gång!

Tänker jag i alla fall. Curling eller inte.....vill ju bara göra det bästa rätta hela tiden....

 

Agneta

8 februari 2012 13:40

Att vara curling-förälder ibland är inte alls fel!! Det bara visar på extra omtanke och omsorg. Det är värre att vara tvärtom.

http://www.agbl.wordpress.com

Kattis

8 februari 2012 14:56

Tack! Precis vad jag ville höra :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...