Lovet börjar rinna ut. Skönt....

Lika skönt som när lovet börjar, är det när det till sist tar slut.

Mina gossar ränner inte runt med kompisar i samma utsträckning som många andras barn. Vilket bekymrade mig till stor del för några år sen, men som jag nu har lärt mig acceptera. De är lite som mig. Har inte något enormt behov av social interaktion med utomstående. Vi är ju sociala så det räcker även om vi inte ens lämnar det gossfyllda huset!

Och om jag tänker efter har vi ju varit sociala i massor detta lov....

Bortresta hos systern min och kalasande och firanden i överflöd!

Men i alla fall. Det blir ju rätt tät gemenskap då alla är under samma tak tjufyra timmar om dygnet, flera veckor i sträck. Kan skava lite grand till sist! Nöter på varandra och stöter ihop lite nu och då.

Tappar lusten för att göra något överhuvudtaget, för allt är redan lekt med tusen gånger om minst.

Kan bli bra att komma tillbaka till rutiner, lite måsten och schemalagda dagordningar!

Idag släppte jag lös vildingarna i judosalen. Och de sprang sannerligen som yra höns!! Men att lyckas få till någon organiserad träning var nästintill stört omöjligt!

Fast jag fick brotta ner gossfar åtminstone :-) eller vem det nu var som fick ner vem.... fattar inte var den gubben får sin styrka ifrån, tränar gör han ju inte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...