Direktlänk till inlägg 17 december 2011
Ett myller av människor och ljudnivån högt i tak.
Barn som fäller, faller, rullar och drar. Rycker i varandra. Trycker ner och håller fast.
Någon gråter, någon haltar, någon väntar väntar väntar och en annan lyser av lycka. Känslorna är många och de flesta klart tydliga. Att gradera är nervöst. Ska man klara det? Eller får man stå kvar i bältesgrad en tremin till?
Många är de. Barnen som står på rad för att invänta dagen dom. Drygt trettio stycken. Sätter sig på knä inför sin tränare på den rakraste linje. Är alldeles knäpptysta...... JAAAAAAAA! Samtliga som graderat kom över till ny grad.
De högsta har nu fått helt grönt. Och därefter sker ingen mer gradering i grupp. Då börjar det bli allvar.
Mina gossar byter bälten med varandra. Äldsta måste som vanligt invänta inköpt nytt. De andra kan ärva direkt.
Hemvägen avbryts av stopp hos den lokala konditorn. En graderingstårta är obligatorisk!
Fikat sker som vanligt i trötthet blandat med ren utmattning.
Det kostar på att vara på läger, gradera och tävla. Endast en gosse orkade med att tävla. Och orken räckte endast till brons.
Fast hos gossmor tog de största bragdguldet allihop! Mina underbara judokillar.....
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
||||||
5 | 6 |
7 | 8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 |
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | |||
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|