Det har snurrat hundar i min skalle dagen lång. Beteenden har grunnats och levnadsvanor klurats på.

Gossfar har spikat kök från bittida till kväll. Och inte är det mitt, utan på annan ort.

Att då lyckas spinna loss i psykologins värld kan vara rätt svårt. Tur att fyrbent och barn fick mig rastad och vädrad några gånger under dan.

Hjärnan innanför pannbenet känns aningen luddig. Lite lagom mjuk och lurvig. Anar att den snart reser sig på fyra ben och trippar iväg. Eller så väcks jag av mitt eget ylande. För är det inte fullmåne inatt? Det känns så....

Att det är dags att sova är i alla fall uppenbart!