Så har jag återigen doppat fingrarna i målarhinken.

Det är så otroligt betingande att se det vackra resultatet och känna förnödsamheten vid ett välgjort arbete!

Denna gång var det mitt piano som föll under penseln. Likt allt annat i hemmet förvandlas det ljusgrått.

Gossarna suckar och stönar och finner min smak så fruktansvärt urtråkig! 

"Måste du måla allting vitt! Och ska du inte måla klart det någongång?"

Jag har ju en viss tendens att köra det mesta ett varv under slipmaskinen efter avklarad målning.....

Det ger ju mer själ i tingen om de ser ut att ha varit med en tid.

Och det har de ju, fast de får ny yta.

Vardagsrummet har i övrigt även det fått sig en mindre makeover med nya gardiner och en och annan ny kudde.

Känns rätt bra faktiskt.

Sen kan jag ju säga att är det något som skulle behöva en rejäl makeover, så är det hon bakom skärmen! Detta hårrufs börjar så sakteliga se ut som grovaste tagel.

Tror knappt en sax tar sig igenom snart.

Kanske ska sätta en i gubbens hand till kvällen och prova. Så kan jag ju kontra med apparaten över hans skulle.

Det är bra med tjänster och gentjänster.....så kan man ju tjäna lite på det också!

Vadan är nu detta!?!

I samma veva som jag känner mig så urlakad som bloggare och sakta börjar tvätta bort skrivarstämpeln i pannan på mig själv, dimper inom loppet av ett par dagar två, TVÅ!, awarder ner hos mig!! 

Kan jag säga annat än att jag känner ren och skär lycka?!

Denna gång fick jag den från goa Karin :-)

Karin med sin urmysiga blogg med vackra höstiga lantlivsbilder.

Tack snälla du!

Nu har jag ju svarat på frågorna just för någon dag sedan. Så jag tar nog och suger på dem en liten tid, så får jag återkomma då jag funnit nya tankar...

Men tack ännu en gång:-)