Med rena rutor sitter jag och njuter av det bleka höstljuset, som tillåts spela i hela huset.

Det känns allt annat än brådskande att hänga upp något nytt på stängerna över fönstrena. Att ljuset kan ta stora kliv in är mer än välkommet.

Att den mörka årstiden nu trampar in på oss, var något jag fick erfara igår kväll.

Då jag lämnade av de stora judokillarna på sin träning tog jag mina löparben och sprang till skogs. Skulle passa på att finna några nya vägar jag aldrig löpt tidigare, var min plan.

Solen såg jag sakta sjunka beklädd i sin orangegula dräkt. Vackert.

Händerna drog jag så långt jag kunde in i ärmarna, det var riktigt kyligt då klockan passerat sju.

I lurarna spelade David Garrett "November rain" och gav mig rysningar i hela själen......

Då jag såg att jag löpt 2,5 km noterade jag dessutom att solen inte var mer än ett tjockt rött streck på andra sidan åkern. Bakom granarna vid vägkanten låg redan skogen alldeles mörk.

Nog dags att vända nu.

Jag trampade tillbaka, och precis då jag närmade mig tätbebyggelsen kom de första gatlamporna. Tack vare att de var tända kunde jag se min väg ut ur skogen. För nu var det mörkt!

Det går snabbt, när solen väl är nere är ljuset verkligen borta...

(Daaa, lät aningens puckat, men ni fattar ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...