En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2011

Av Kattis - 22 augusti 2011 10:34

Tuppkammen är stenhård och skjortan nystruken.

Magen pirrar och i ögonen syns något alldeles extra. Något som glimmar.


Det är den allra första dagen i skolan. 

En helt ny skohylla, ny stol, nya kompisar och en ny fröken. En väldigt ny fröken.

En fröken som inte någon av alla bröder har haft. Som inte ens mamma känner....


Det pirrar i gossmors mage också.

Det är mycket nytt i år.

Storpojken in i högstadiet, med nya lärare, skolhus, skåp och olika klassrum. Med nya ämnen och sena tider.

Pontus startar tredje klass, också han med nytt klassrum och ny fröken.

Och så lille Simon. som inte är så liten längre. 

Börjar sexårs....


Skönt att åtminstone Samuel går kvar i samma klassrum med samma fröken. 

Fast han börjar ju tvåan förstås. Och det är också stort.


Gossmor har nu fyra skolgossar!


Att jag tycker att skolstarten är rolig kanske inte har undgått någon. Men jag känner verkligen en sann skolglädje =-) 

Det är så underbart att få komma igång igen. Få se alla nya skolböcker och se hur långt de kommer i de olika ämnena. Speciellt svenska och matte är ju mina favoritämnen.


Och i år ska jag börja läsa spanska!

Genom storgossen så klart..... ;-)

Av Kattis - 21 augusti 2011 20:30

Som en tjock, djupgrön heltäckningsmatta ligger mossan över hela skogsmarken. 

Ser fantastiskt mjuk och skön ut. Kan inte låta bli att böja mig ner och trycka lite med handflatan.

Sätta mig gör jag inte. För det är långt ifrån torrt.

I varje liten sänka ligger vattnet djupt. Som små sjöar överallt.


Vännens fyrbenta vattenapportör kan inte låta bli att kliva ner i varje plaskhål.

Hon ser så road ut, att även min lille kortbening inte kan låta bli att fundersamt trava ner i den kyliga vätan. Liksom för att se vad det är som är så roligt...

Han gör en lov i vattnet och går sen snabbt upp igen. Var det inte roligare än så?!


Gossfar hörs ropa från någonstans långt borta.

Det är ett glatt rop. Svamplycka!


Vännens hund gör också några försök på att leta kantareller. Hittar svamp gör hon gladeligen. Men vilken sort spelar väl ingen roll, tycks hon tänka. Svamp som svamp...

Jaa, det är väl i alla fall ett steg i rätt riktning ;-)


Inte är det många fynd vi får med oss hem. Men en smakbit åt alla blir det i alla fall. 

Man får vara glad för det lille, sa pigan som satte sig på nappen ;-)

Av Kattis - 19 augusti 2011 20:43


Vaknat till en frisk och piggelin dag.


Fyllt dammsugaren med damm,

barnmagar med mat

och maskiner med disk respektive tvätt.

Försökt få liten att låta bli soporna,

tränat fyrbent i stående

och låtit saxen jobba för högvarv.

Kämpat med limduttar,

grinig trött gosse

och ord som inte vill som jag.


Nu råder kväll.


Tre små sover,

tre större har filmkväll

och två vuxna ligger slängda på soffan.


God afton!

Av Kattis - 19 augusti 2011 11:26

lille D Kullens fyr 2009

 
Av Kattis - 18 augusti 2011 17:00

Gossmor pendlar i humöret idag.

Tycker nästan synd om gossar små som hela tiden får läsa av mammas sinnesstämning.... Usch!


Ibland vill det sig inte. Hur mycket man än försöker.


Natten var inget vidare. Och det är väl där orsaken ligger.

Lillplutten var febrig och sömnlös. Låg och vred sig som en orm och tuttade tills jag trodde jag skulle vara tuttlös innan gryningen...

Till slut fick jag nog och nattade, under viss protest, honom till sömns i egen säng. Så. Sen fick jag sova någon timme eller två.


Men förmiddagen var i alla fall en stor mor&goss-tillställning.

Varenda scrapbooking-låda var framsläpad och klipprens och utstansare låg spridda över hela köket. Det var limduttar och satinband för hela slanten =-)


Några bokmärken och vackra prydnadskort fick de ihop.

Gossmor höll nästan på att glömma (läs;strunta i) lunchen för att hon hade händerna och huvudet så fulla av bokstäver och tänkvärdheter.

Fick till sist hjälp av lillskrutten med att inse att det var hög tid för MAT.


Och nu är vi väl där igen kan jag tänka.

Har ju bara för minuten sen (ja, inte är det många fler) lyckats sopa undan den tidigare måltiden. Men inser, med ett öga på klockan, att om jag ska få fram något ätbart innan jag har en hög gaphalsar över mig, får jag nog börja rota runt i skåp och lådor nu....

Av Kattis - 17 augusti 2011 23:00

Håret blöter ner min rygg. Och lite ont i knäna har jag.

På soffbordet brinner höstens första värmeljus och det tänder lågor ända in i själen.


Dagens löptur blev inte ensam. Underbara vännen hängde med som i ett snöre ;-)

Inte sprungit på vad som kändes som evigheter, bortrest i även det evigheter, och ändå kom hon med mig hela vägen runt. High five, girl!!


Att sommaren är slut råder det inte mycket tvekan om. Kylan nyper tag så fort solen lämnar plats för kvällens skuggor. 

Men inte sörjer jag för det! 

Fram med alla gosiga, mjuka, bylsiga tröjor.

Och ljus. Fram med alla ljus.


Den ljusa årstiden är underbar. Och variationen ännu bättre.

Men det är trots allt så, att ljuset syns mycket bättre i mörker.....

Av Kattis - 17 augusti 2011 18:02

Tallrik är överflödigt

 
Av Kattis - 16 augusti 2011 21:24

Gode vännens baksida har genomgått en real makeover.


Den som känt till den tidigare looken av den minimala ytan, kan inte på någon kvadratcentimeter känna igen den endaste lilla färgton. Ingenting ser längre ut som förr.

Och tjusigt har det blivit. En äkta wow-känsla lamslår den som lägger blicken på det vackra stora trädäcket som nu täcker så gott som hela uteplatsen. Den rena vita segelduken skuggar på allra stiligaste vis den sprillans nya poolen. Och den djupt gröna utrullade gräsmattan ramas in av ett vackert och rejält furustaket.


Att jag verkligen kände en ordentlig häpenhet över det mer än duktiga arbetet som genomförts, lät jag vid första möjliga tillfälle framföra till den kämpande snickaren. Jag lät honom på bästa sätt förstå hur otroligt vackert jag tycker att det har blivit!


Och ni må tro min förvåning, då han efter en väldigt ärligt uttryckt glädje över berömmet, utbrister att jag är den första som sagt något snällt!


Tydligen har grannar mest påpekat sakers varande, och frågande undrat hur han ska lösa olika delar. Aldrig visat några tecken på att bli imponerade eller annan uppskattning.


Hur kommer det sig?!

Är människan så fruktanskvärt avundsjuk att hon inte bara kan bortse från sin egen sårade självkänsla och visa gillande av annans göromål?


Hur ofta känner inte även jag avundsjuka!?

Gode vännens baksida får mig genast att fundera på hur jag ska kunna förbättra min egen, men att det skulle vara en orsak till att inte visa hur fint jag tycker att de har fått, förstår jag inte!

Att någon förändrar något, åstadkommer något eller lyckas med något är ett stort skäl till att låta uppmärksamma det. Och att låta denne någon få känna glädje över att det noteras hos andra, borde vara en självklarhet!


Ge beröm vid minsta lilla, istället för att bry dig om dina egna avundsjuka känslor.

Kanske kan känslan av att låta glädja andra, minska den egna svarta surdegen inombords...

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10
11
12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards