Jag har bråttom - alltså är jag stressad....

Där vill jag absolut motsätta mig den tankegången.

Att känna att tiden rinner iväg och det är mycket som måste hinnas med, behöver inte alls vara lika med stress.

Vägen där emellan är dock kort. Men det ena behöver inte alls konsekvent leda till det andra.

Det vi ofta gör vid ett tidspressat schema är att intala oss själva att vi inte kommer hinna. Och vid känslan av att inte hinna med, kommer snabbt känslan av att ha tappat kontrollen, att inte kunna hantera situationen. DÅ har vi stressen.

Har vi tre uppgifter som behöver vara klara innan lunch och räknar ut hur lång tid varje uppgift får ta. Då hanterar vi situationen, då kan vi undgå stressen.

Vi kanske har fem minuter kvar till bussen ska gå, men om vi springer så vet vi att vi hinner. Hantering, även där.

Ska fem jobb vara klara på fredag, och ett allena tar fyrtio timmar, finns det ingen möjlighet att hinna klart. Det måste skjutas på - hanteras - och stressen är onödig.

Kan vi hantera och kontrollera situationen uppkommer ingen stress.

Snickaren som måste skjuta upp leveransdatum känner sig säkert illa till mods, men det är inte stress, det är missnöje.

Och det är något helt annat....

Storebrors legobygge, åt cars-älskande lillebror