Knapprar på tangenterna. Fyller rutan med ord, meningar och tankar.

Raderar.

Börjar om.

Raderar igen.

Trött. I kroppen. Och i huvudet.

En vandring med tältning tar på krafterna. Även fast själva vandringen inte blev mer än några kilometer.

Liten fyrbent är tröttare. Legat utslagen i någon bädd hela dagen.

Barnen är de minst trötta. Blir de någonsin det?

En vandring ger också. 

Binder samman, skapar erfarenheter och minnen.

Gossar som får spendera timmar tillsammans utan tillgång till prylar eller leksaker. Blir tvungna att vara uppfinningsrika och använda sig av det som finns i miljön.

Inte blir det några bråk heller. De finner väger till samarbete långt ut över det vanliga. Underbart att se.

Såg det gjorde dessutom våra båtgrannar.

Det är mysigt att få små pratstunder med tillfälliga grannar, som delar en vacker plats i skärgården.

Att då få höra hur fina barn vi har, och hur kul det är att se dem sysselsätta sig så duktigt, och umgås så problemfritt, är förstås ännu trevligare.

Det är fantastiskt givande med en stor familj.

Att få hitta på roliga saker tillsammans och verkligen komma nära varandra på ett annat sätt än man gör hemmavid, är underbart!

Och när man är många går allt så mycket snabbare. Man är många som kan hjälpas åt vid uppsättning av tält, diskning, vedsamling, eldpassning m.m

Så att det skulle vara jobbigare ju fler man är, är en myt.... ;-)