En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2011

Av Kattis - 30 augusti 2011 09:25

Skolgossarna utplacerade, lille D nersatt i soffan med en liten förmiddagsfika, Elvispen sover sött vaggad av torkskåpets surrande och den fyrbenta ligger förnöjt upptagen med frukosten serverad i petflaska.

Gossmor lyxade till denna morgon med lite cambozola till kaffet. Ett något udda fikatilltugg må hända, men ack så välsmakande!


Sitter med min träningsvärk efter gårdagens terminsstart på kampsportsklubben.

Känner solens strålar pocka på min uppmärksamhet och betänker det lyckliga faktum att jag och de mina mår så gott.


Tyvärr gör inte alla det.....


Att bryskt bli uppsliten ur livets gunga och plötsligt få sig tillslängt hur bräckligt livet faktiskt är, måste vara väldigt smärtsamt. 


Rätt vad det är tappar vardagen sin skarpa konstrast och alla glada färger dimmas ut. Ingenting ser längre ut som det alltid gjort.

Som att kliva in i ett helglasat bås, bli inlåst och endast kunna iakta den fortsatta framfarten, av det som en gång var det riktiga livet.

Vad som är riktigt och viktigt har nu blivit omkullkastat och så även det inre känslolivet.


Kan jag tänka...

Och det är ju det enda jag kan. Tänka på dig som just nu går igenom så mycket.

Allt mitt varmaste och starkaste, i mina tankar, åt dig....

Av Kattis - 29 augusti 2011 09:46

Med vännen i fokus.

En dag helt ämnad för henne och hennes stora kärlek. En dag alldeles bara för att glädja dem.

Självklart ska denna dag ordnas på det sättet som uppfyller deras önskningar så långt det bara är möjligt.


Att då få ställa sig intill. Få dela, medverka och i den mån det är möjligt, förhöja deras kärleksstund, är fantastiskt underbart.

Plötsligt befinner man sig i en sits då man med känselspröten långväga ute försöker läsa av deras viljor och fantasier. Då man inte vill något hellre än att lyckas med att måla även sitt eget lilla hörn av dagen, i den färg och form som de planerat in.


Och det är svårare än jag någonsin trott!

Att själv veta vad man vill, är en sak. Då man ser den inre visionen och låter alla bitar luta åt det hållet, är det inte alls så svårt.

Men att försöka följa någon annans vision.....


Min älskade väns stora dag väntar.

Och den dagen är sannerligen stor. Viktig. En dag som ska visa sig från den allra bästa sidan.


Den största dagen, som är den första och vackraste dagen på resten av hennes liv.


Den vackraste dagen - åt den vackraste vännen. Det är min önskan.

Av Kattis - 28 augusti 2011 21:48

Elvis trycker ihop läpparna och pressar ut luften mellan dem i ett pruttande läte. Hans små ben sprattlar och armarna fladdrar intensivt. Vi närmar oss gossfar framför sin älskade fyrhjuling och trots gossens litenhet tycks den redan verka starkt lockande även på honom. Jag sätter ner honom på den breda sadeln och han griper genast med fasta nypor tag om instrumentpanelens överkant, samtidigt som han ställer sig upp och gungar likt en liten chimpansunge. I gossfars ögon lyser någon form av delad glädje, vid synen av hans sistföddes sons entusiasm inför motorcykeln. Genast släpper han vad han har för händer och hoppar upp bakom lillgossen och med ett rejält brummande rullar de fram och åter på parkeringsplatsen. Elvis tog sin första tur på fyrhjulingen redan innan naveln lossnat. Och det verkar som att den präglingen tog skruv..... Till gossfars stora lycka!

Av Kattis - 26 augusti 2011 11:34


Jag har bråttom - alltså är jag stressad....


Där vill jag absolut motsätta mig den tankegången.

Att känna att tiden rinner iväg och det är mycket som måste hinnas med, behöver inte alls vara lika med stress.

Vägen där emellan är dock kort. Men det ena behöver inte alls konsekvent leda till det andra.


Det vi ofta gör vid ett tidspressat schema är att intala oss själva att vi inte kommer hinna. Och vid känslan av att inte hinna med, kommer snabbt känslan av att ha tappat kontrollen, att inte kunna hantera situationen. DÅ har vi stressen.


Har vi tre uppgifter som behöver vara klara innan lunch och räknar ut hur lång tid varje uppgift får ta. Då hanterar vi situationen, då kan vi undgå stressen.

Vi kanske har fem minuter kvar till bussen ska gå, men om vi springer så vet vi att vi hinner. Hantering, även där.

Ska fem jobb vara klara på fredag, och ett allena tar fyrtio timmar, finns det ingen möjlighet att hinna klart. Det måste skjutas på - hanteras - och stressen är onödig.


Kan vi hantera och kontrollera situationen uppkommer ingen stress.

Snickaren som måste skjuta upp leveransdatum känner sig säkert illa till mods, men det är inte stress, det är missnöje.

Och det är något helt annat....

Av Kattis - 26 augusti 2011 09:19

Storebrors legobygge, åt cars-älskande lillebror

 
Av Kattis - 25 augusti 2011 15:04

Likt en urblåst ballong föll gossmor ihop över en av alla köksstolar efter lunchen.

Luften pös ur mig med sådan kraft, att någon mycket väl kunde förledas att tro att det öppnades ölflaskor i det gossfyllda huset, så här mitt på blanka dagen.


Det är torsdag, och de tidiga mornarna har nu varit fyra till antalet. Och det känns i hela kroppen, och speciellt i knoppen, att det inte ännu är en vana.

Denna morgon hade jag missat, glömt eller struntat i (vet inte vilket, välj själva) att plocka fram kläder till grabbarna och packa dagens två gympaväskor, vilket direkt snurrade till skallen på mig då jag slog upp ögonlocken.

Inte för att det egentligen orsakade några som helst problem. De kan utan större gruvier rota runt i egna garderoben efter något att dra över extremiteterna, och att sno ihop ett gäng gympaplagg efter ombedelse, var inte heller det några struligheter.


Ändå liksom kändes det inom mig att det var något som inte var som det borde, brukar eller önskas (inte heller där vet jag vilket, återigen får ni tillåtelse att välja efter eget tycke och smak).


Av någon alldeles osammanhängande anledning, gav det helt ovidkommande icke problemet upphov till en något stressigare morgon än gossmor vill tillåta.

Hur det nu kan komma sig.....

Inte fick vi några som helst svårigheter att komma iväg i den utomordentligt vältagna tid vi brukar, men ändå kändes det stressigare. 

Mycket märkligt!


Efter att ha plöjt igenom ett antal böcker om stress nu inför min kommande skolstart, har jag lärt mig (eller det visste jag nog redan, det bara uppdagades med något större kraft nu) att stress har de fakto ingenting att göra med hur stora arbetsbördorna är, hur många arbetsuppgifter man har eller hur fulltecknad almanackan är.

Stress uppkommer vid känslan av maktlöshet och förlorad kontroll.


Har vi kontroll på våra uppgifter, pappershögar och bokningar, kan vi klara oss undan stressen.


Och denna morgon kändes det väl som om min kontroll var försvunnen...

Av Kattis - 24 augusti 2011 09:22

-"Det regnar här inne!"

Lille D har sprungit före mig upp för stigen. Står under grenarna i den lilla skogsdungen, dimman ligger tät runt honom. 

Alla nattens droppar faller sakta ner från lövkronorna och bjuder på ett härligt rasslande. Det är en riktigt skön höstmurrig morgon.


Skolgossarna är på plats och gossmor med två små trollungar får nu några timmars tystnad. Några timmars rast.

Det var länge sen. 

Sommarlovet är slut och ordningen återställd.

Nu börjar gossmors daglov....


Elvis sussar i vagnen och ger mig möjlighet, att med fria händer och ögon, snurra runt med tvätt och disk. Till och med en sittning med ljuvligt morgonkaffe hinner jag med!


Tacka vet jag vardag =-) 

Av Kattis - 23 augusti 2011 21:53

Med strålande ögon skuttar han ut ur kapprummet.

Väskan studsar på ryggen när han kommer framfarande för att slänga sig in i min famn. De små glittrande ögonen lyser av glädje och leendet är stort.

Att första dagen i skolan har varit bra, råder det ingen tvekan om....


Hans berättelse om dagen rullar ur honom i en enda röra.

Allt om den egna lådan, hans plats på samlingen (som han alltid ska sitta på), snurran de lekt på på rasten och den fina matsalen, får gossmor höra i ett enda svep.

Men, undrar han plötsligt, när ska de få lära sig engelska?!

Min lille gosse. Så stor, så fort.


Jag hjälper honom med låset på cykeln och så trampar vi hemåt.


I vagnen sover Elvis djupt.

Trött efter att ha behövt bli väckt så olidligt tidigt, och efter terminens första dag på kyrkis.

Om lille D alltid varit den som hållit mamma i kjolarna och inte frivilligt tagit sig särskilt långt bort på egen hand, så är lille Elvis av en helt annan sort.

Var gossmor befinner sig har han inget större intresse av att hålla reda på. Han hade fullt upp med att riva i alla häftiga leksaker som storebror plockade fram. 


Tänk så lustigt att mina gossar kommit i precis varannan sort hela vägen!

Första, tredje och femte gossen är lugna, pratsamma och vill helst hålla sig i närheten av mig hela tiden. Lite smått osociala, likt mig ;-)

Och andra, fjärde och sjätte gossen är av den mer snabba sorten. Kör i full fart mest hela tiden, hör inget, ser inget. Har inte tid med annat än lek.

Sådana som man får plocka ner från väggen med jämna mellanrum, sitter aldrig ner i soffan för att se en film. De står på huvudet...


Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10
11
12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards