I sinnets mylla.

Vilar stilla.

En evig väntan.

Drömmar.

En sakta önskan.

Trånga känslor.

En stark vilja.

Längtan.

Vackra minnen.

Doftande väckelser.

Beröring.

Kärlek.

                  KT  -11

Vad är väl vaniljen i en sockerkaka? En enkel liten ingrediens. 

Men ack så viktig för den goda smaken!

Vad gör väl bakpulvret för nytta? Den ynka lilla detaljen.

Men utan den blir kakan ej sig lik.

Och sockret då? Mjöl, ägg, smör och allt annat?

Så många olika delar och alla lika viktiga. Ingen mindre värd trots större antal ingredienser. Ingen vill man vara utan....

En liten del av flocken har varit på mormorkollo.

Liten fyrbent älskling borta i fem dagar.

Och trots att vi är en stor familj blir frånvaron väldigt märkbar. Huset tomt.

Fyra små tassar som inte hörs. En fotvärmare i soffan borta.

För att inte tala om minskad hjälp vid golvsanering efter måltiderna!

Tur att han är hemma igen. Hjärtat mitt.

Likadant är det då ett gossebarn tar sig friheten att utvandra för ett dygn eller ett halvt.

Spelar ingen roll om vi är många.

Varje liten flockmedlem, familjeingrediens, är så ofantligt viktig!

Alla har vi vår uppgift och tillför något stort.

Alla är vi lika delaktiga och lika viktiga delar i vår familjekaka.

Skönt när flocken är samlad.

Dina ord är som krokar.

Hakar fast i mig.

Värjer mig likt ålen.

I ett fast grepp halas jag sakta in.

Din blick är som håven.

Fångar in mig.

Jag sprattlar i ett halvdant försök.

Nätet sveps runt mig.

Din beröring är som solens strålar.

Sveper in mig i värme.

Får mig matt och full av ro.

Omsvept av kärlek.

                                   KT    -11

Dinosaurier och busparadis kändes som en bra kombination. Paleontologen lusläste varenda skylt och gossmor försökte hänga på. Pangea, perm, jura, krita och allt vad det var. Mitt huvud fylldes till bredden och paleontologen gick med händerna knutna bakom ryggen och mös. När någon är på sin rättmätiga plats infaller en aura av skimmer över denne. Och storpojken skimrade massor. Beskrev och berättade. Resten av gossarna rusar som galna i den galet stora klätterställningen. Svetten rinner längs ryggarna och gossfar rusar bakom dem. Hänger inte riktigt ikapp. Gossmor vågade sig ner för en läskig kana, men sen fick det vara bra. Det blev en dag för alla helt enkelt. Helt enkelt perfekt…

Idag blev det dinos

Är och fiskar, tar en tyst minut

Semesterplanen sprack. Men såååå trött man kan vara då! Tog kolmården i ottan, med bilen packad för hotellövernattning och nytt äventyr imorgon. Vandrat förbi snöleoparder, brunbjörnar, elefanter och skönsjungande apor (faktiskt riktigt tjusiga läten den där gibbon fick till!). Susat över lejon, giraffer, strutsar och ett gäng frilansande gäss. Suttit oss genom matintag, delfinexpressen, delfinshowen (vad är det med den egentligen!? Jag börjar ju alltid att lipa!) och ett större antal kisspauser. Ibland är det skönt att de är grabbar allihop, och med lätthet kan gå bakom en buske ;-) Till grand final sprang vi runt hos Bamse tills benen höll på att braka ihop. Från öppning till stängning, och med helt urvattnade kroppar och själar släpade vi oss tillbaka till bilen, bara för att inse att något liknande någon annanstans imorgon pallar vi bara inte med. Bilen styrdes hemåt istället. För övrigt var det inte endast vi som tog kolmården just denna dag. Det gjorde visst ni också, och resten av Sverige. Köerna tog dubbelt så lång tid som aktiviteten vi köat för. Hela tiden… Nu tänker jag köa till John Blund. Och den är inte lång! zzzzzz

Det är kittlande att ta sig tillbaka till tonårstiden. Spännande att söka upp gammalt och glömt. Säkert är det nog dock så att det vi inte vill minnas har vi raderat och det vi trivdes med har tiden förskönat. Psyket jobbar hela tiden för att försvara oss. Och sådant vi upplever positivt förstärker minnet ändå mer med tiden. Därför har väl straff så svårt att ge några långvariga resultat. De straffade raderar ju sin negativa förstärkning omedvetet. Men ibland får man en liten påminnelse, ett uppvaknande, det var inte bättre än så här.…