Med två små i-säng-slängda gossar och en som nattas med välling, sitter jag i väntan på dagen löprunda.

Då jag lyckats få ett uppehåll på en dryg vecka visade sig springturen genast ovanligt jobbig. Det är sannerligen färskvara det där!

Men lika fort som det tappas återkommer begäret.

Två löprundor och suget efter att ränna av sig lite blir enormt....

----------------------------------------

Ibland undrar jag hur vår familj hade formats om några fler av flockmedlemmarna varit av samma kön som jag själv. Om vi hade varit fler tjejer i huset, hade energin här varit en annan?

Hur hade jag varit som person? Och min man?

Skulle familjen formats mjukare, skulle mina söta gossar fått en mer mottaglig sida för....känslor?

Nu ska man inte sitta och tänka om OM fanns.

Men det faktum att grabbarna är så många och jag ensam står för det kvinnliga i hemmet, rent procentuellt är det ändå färre tjejer hos oss än i en familj med två söner, gör att jag undrar om de går miste om några nyttiga lärdomar om samspelet med det andra könet. 

Att se lite hur vi tjejer fungerar, tänker och agerar. 

För nog blir det allt så att stämningen tenderar att luta år det grabbiga hållet.

Nu är inte jag någon särskilt flickflickig tjej-tant-kärring. Men allt sådant där lite mer tjejigt ryker ju totalt i detta hus. Och det är kanske rätt nyttigt för småkillar att begrunda båda sidorna.

Nog för att de lekt med dockor och kök som små. Och även med tjejkompisar.

Äh! Nej, det går nog ingen nöd på dem i den frågan..... Det är bara mamma som ibland känner sig lite ensam....

Cool kids

Mitt dagliga spa är besudlat......

Dagens ljuvliga stund.

Då varje cell i min kropp taktilmasseras av det rinnande vattnet. Varje muskel mjukas upp av värmen från min strilande takdusch.

Med pannan lutande mot kakelväggens svala plattor njuter jag var dag, av de lugna minuterna för mig själv, i vårt nyrenoverade duschrum.

Ja ja, rätt så nyrenoverat, i alla fall.

Men häromdagen...

Efter en tur i skogen kändes en avspolning helt nödvändig. Inte endast för mig, utan även för många av de kortare i familjen.

Det kändes inte bara bra ur renlighets synpunkt. Utan även med tanke på möjliga objudna liftare, ovälkomna fripassagerare från blåbärsris och ljung.

En dusch och tillhörande fästingkoll drogs igång.

Jag vann duschracet och fick äran att spola av mig först. 

Efter mig kommer Samuel.

Han kliver direkt in, medan jag drar ner mitt stora badlakan, drar för draperiet bakom sig.....ARRHGGHHHHSSHHIIIT!!! 

Gossmor skriker för full hals. Backar snabbt därifrån och lugnar sig kortvarigt för att lagom pedagogiskt be Samuel komma ut ur duschen direkt.

Gossfar kommer lunkande med en något hopplös min i ansiktet.

Ser inte ut att tro att något värre väntar hos oss.

Dock fick vår objudne gäst till och med honom att backa.

På draperistången sprang (att säga kröp blir fel då benen var lika långa som mina!) (Ja inte långt ifrån i alla fall) en spindel fram. Med några ben på var sida av tyget halade han sedan ner sig till golvet.

Sen vi fick en tiobent (åtta stämmer inte, hon har tio! plus två tänder?) invånare i huset har min skräck för spindlar minskat kraftigt.

Vi har ju alltid haft våra källarspindlar med mått på ca fem cm, men så länge de håller sig på källarplanet kan det ju hanteras.

Denna var dessvärre den största vi haft, eller sett kanske jag ska säga, vad som gömmer sig vet vi faktiskt inte!

Och nu är min lilla spastund inte alls så lugn och och rogivande längre.

Känner mig beredd för flykt hela tiden och håller konstant koll runt omkring. Kan det komma fler?

Gubben kunde ju inte ens var man nog att ha ihjäl kräket!

Han lyckades forsla ut den i en hink och slängde den i buskarna....

Var rädd för att dömas för djurmisshandel annars...var går gränsen mellan kryp och djur?!

Irritationen river inom mig.

Hur i hela friden kan vi ha så mycket lego!?

Gossar som enbart önskar sig lego till födelsedag och jul. Från mamma&pappa, mormor, farmor&farfar och alla och envar.

Varenda liten ihoptjänad slant läggs på ännu fler legoklossar.

Det är nog inte så märkligt att det blivit så mycket.

Att bygga tycker några av dem är hela grejen med det. 

De bygger och bygger. Fler och ännu mer klossmontage stoltserar i rummet.

Några andra finner mest leken med de färdigbyggda kreationerna stimulerande. Och vill absolut inte riva ett endaste ett.

Till slut finns inte plats för halva foten ens.

Definitivt inte plats för att sitta. Att leka går då inte alls....

Gossmor blir halvt hysterisk. Och en hel.

Måste domdera och fast besluta om rivningsprojekt.

Ner i lådorna! Ta isär och sortera in. 

Förstår att själva isärplockandet är vidrigt besvärligt, då allt ska sorteras i färgkoordinerade lådor!

Men med så mycket lego går inte annat. Faktiskt.

Tröttsam start på dagen......

Domnar sakta.

Själen kryper ihop och rullar in sig bakom hjärtat. Skrämt. Skräckslagen.

Sinnen som står i givakt. Flykt - Försvar... 

Kemikrockar inombords.

Ingenting att fly ifrån, försvara sig emot.

Uppgivenheten ramlar över. Som en ångande het och blöt handduk.

Luften blir svår att dra in. Syret känns frätande.

Någon andas inte längre alls. Många.

Fler kämpar för egen kraft att orka finnas. Vill inte ens tänka smärtan.

Runt omkring står vi, som bara kan skymta från långväga avstånd.

Hostar åt röken som våldets dammoln vispat upp.

Svidande ögon tåras...

Med maken på jobbet får jag själv så mycket mer gjort.

Det blir, trots fortsatt sommarlov, ändå lite mer vardag då. Skönt.

Frukost, disk, tvätt, golv, renbäddning, allt blir plötsligt gjort redan innan lunch!

Ordning och reda. Gillar jag.

Vädret säger mig även det att sommaren rinner ut. Ljuset lutar åt höstens blekhet, vinden viner kyligt runt knuten och solen döljer sig bland molnen.

Gossmor rev till och med runt i skolpapperslådan, rensade ut föråldrade ark och sorterade skolgossarnas individuella klasslistor.

Drog fram den, äntligen, nyinköpta gigantiska almanackan och skrev in alla viktiga datum för ledigheter m.m

Det ska bli underbart när vi vandrar skolvägen fram igen :-)

Lille Simon börjar nu i sexårs och äldsta i högstadiet (!). Här börjas det i högstadiet när man går i sexan.....

Med fyra gossar i skolan blir det trångt i min skollåda.

Funderar på att ändå införskaffa mig en sådan här. Det skulle vara skönt att kunna sätta upp allas skolpapper och viktiga informationsblad på väggen för att lätt kunna överblicka dem dagligen.

Och den jag hittade nu var visst inte så dyr heller. Annars har jag sett priser över sexhundra kr!

Jo. En sån får det bli. Ordning och reda. Gillas som sagt.....

Sista kvällen med gänget. Imorgon drar arbetslivet igång igen... Mannen norpade datorn och lämnade mig med paddan. Bättre än I-phonen tänker jag... Dagen började med ett telefonsamtal och slutade med många sköna skratt vid ett smaskigt middagsbord. Med dörren öppen för förbipasserande semesterfarare, är besök med kort varsel, alltid lika trevliga inslag i en annars vanlig dag. Och att plötsligt höra systerns röst i andra änden av luren, och inse att minuterna innan hennes lilla flock rullar in på infarten inte är många, är alldeles särskilt trevligt! Barn som utan minsta tvekan låter leken ta vid där den slutade sist, även om det var någon eller några månader sist, är bara för härliga att skåda. Och att sen få några timmars munhuggande och ironiserande, utan att behöva plocka ut några barn ur samtalet ideligen, är om möjligt ännu mer trivsamt. Få babbla och känna igen sig. Dela åsikter och insikter, fumla bland orden och ramla över fnissen. Tyvärr måste allt trevligt alltid nå ett slut. Fast kanske är det just därför det är så trevligt, då man aldrig hinner tröttna utan tvingas sluta när det ännu är som bäst.....