En hel del sitter i generna. Föds man med. En del bättre, en del mindre önskvärt.

En annan del befästs i de unga åren. Helt ovetandes om annat lär man sig både det ena och det andra. Ofta beteenden. Vissa hade man säkerligen klarat sig bättre utan.

Sen finns det ännu en bit vi tränar in alldeles ofrivilligt. Genom erfarenheter.

Är med om en tågolycka och blir kraftigt rädd för allt som tåg står för.

Lyckas fuska på ett prov med toppbetyg som resultat, och blir snabbt van vid att fortsätta fuska.

Blir mobbad av en långhårig kille med hästsvans, och känner för evigt misstro mot svansbeprydda grabbar.

Att lära känna sig själv är ett livslångt och ständigt pågående äventyr.

Kan man kliva ur sig själv och se på sitt eget handlande lite från sidan av, har man kommit ett stort steg på väg.

Om man bara kan se sina bristande beteendemönster, kan man säkerligen mycket lättare jobba med att forma om dem.

Men nu till kontentan; vad är värt att jobba med? Måste en höjdrädsla bekämpas med all kraft och styrka? Någons behov av att ställa alla kaffekoppar med örat åt samma håll, är kanske inte alls ett problem.

Ett beteende blir inte ett problem förrän det stör det dagliga livet. Förrän personen själv känner att hon blir hindrad att leva det liv hon helst vill. Undvika höjder behöver inte alls vara ett problem för den ena, men för den ständigt flygburne kan det vara helt omöjligt att leva med...

Och intressen då? Kan det någon gång kännas relevant att bygga upp en nyfikenhet för något man aldrig tidigare fascinerats av?! Eller ska vi ta oss, med våra gillanden, som vi är? 

Blir mitt barn plötsligt otroligt engagerad i schack, kan det ju finnas ett visst mått av lust, att som förälder själv sätta sig in lite mer i spelets regler och system. Det gäller väl det mesta som rör våra barn. Vi är med stor sannolikhet enormt intresserade av våra barn, och blir därigenom inbjudna i deras hobbies och intressen.

Fast någonstans måste vi ändå få behålla vår personlighet. Vi ska väl inte förändras bara för att passa bättre in i våra barns intressefack i alla fall..              Vi har alla våra mer eller mindre önskade sidor, och våra vitt skilda åsikter och intressen. Balansen mellan vilka som vi önskar förändra och vilka vi bör behålla är svår. Kan endast avgöras personligen.

Men återigen; känner vi oss själva, har vi en bra utgångspunkt att gå ifrån.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...