Mitt dagliga spa är besudlat......

Dagens ljuvliga stund.

Då varje cell i min kropp taktilmasseras av det rinnande vattnet. Varje muskel mjukas upp av värmen från min strilande takdusch.

Med pannan lutande mot kakelväggens svala plattor njuter jag var dag, av de lugna minuterna för mig själv, i vårt nyrenoverade duschrum.

Ja ja, rätt så nyrenoverat, i alla fall.

Men häromdagen...

Efter en tur i skogen kändes en avspolning helt nödvändig. Inte endast för mig, utan även för många av de kortare i familjen.

Det kändes inte bara bra ur renlighets synpunkt. Utan även med tanke på möjliga objudna liftare, ovälkomna fripassagerare från blåbärsris och ljung.

En dusch och tillhörande fästingkoll drogs igång.

Jag vann duschracet och fick äran att spola av mig först. 

Efter mig kommer Samuel.

Han kliver direkt in, medan jag drar ner mitt stora badlakan, drar för draperiet bakom sig.....ARRHGGHHHHSSHHIIIT!!! 

Gossmor skriker för full hals. Backar snabbt därifrån och lugnar sig kortvarigt för att lagom pedagogiskt be Samuel komma ut ur duschen direkt.

Gossfar kommer lunkande med en något hopplös min i ansiktet.

Ser inte ut att tro att något värre väntar hos oss.

Dock fick vår objudne gäst till och med honom att backa.

På draperistången sprang (att säga kröp blir fel då benen var lika långa som mina!) (Ja inte långt ifrån i alla fall) en spindel fram. Med några ben på var sida av tyget halade han sedan ner sig till golvet.

Sen vi fick en tiobent (åtta stämmer inte, hon har tio! plus två tänder?) invånare i huset har min skräck för spindlar minskat kraftigt.

Vi har ju alltid haft våra källarspindlar med mått på ca fem cm, men så länge de håller sig på källarplanet kan det ju hanteras.

Denna var dessvärre den största vi haft, eller sett kanske jag ska säga, vad som gömmer sig vet vi faktiskt inte!

Och nu är min lilla spastund inte alls så lugn och och rogivande längre.

Känner mig beredd för flykt hela tiden och håller konstant koll runt omkring. Kan det komma fler?

Gubben kunde ju inte ens var man nog att ha ihjäl kräket!

Han lyckades forsla ut den i en hink och slängde den i buskarna....

Var rädd för att dömas för djurmisshandel annars...var går gränsen mellan kryp och djur?!

Irritationen river inom mig.

Hur i hela friden kan vi ha så mycket lego!?

Gossar som enbart önskar sig lego till födelsedag och jul. Från mamma&pappa, mormor, farmor&farfar och alla och envar.

Varenda liten ihoptjänad slant läggs på ännu fler legoklossar.

Det är nog inte så märkligt att det blivit så mycket.

Att bygga tycker några av dem är hela grejen med det. 

De bygger och bygger. Fler och ännu mer klossmontage stoltserar i rummet.

Några andra finner mest leken med de färdigbyggda kreationerna stimulerande. Och vill absolut inte riva ett endaste ett.

Till slut finns inte plats för halva foten ens.

Definitivt inte plats för att sitta. Att leka går då inte alls....

Gossmor blir halvt hysterisk. Och en hel.

Måste domdera och fast besluta om rivningsprojekt.

Ner i lådorna! Ta isär och sortera in. 

Förstår att själva isärplockandet är vidrigt besvärligt, då allt ska sorteras i färgkoordinerade lådor!

Men med så mycket lego går inte annat. Faktiskt.

Tröttsam start på dagen......