Grenarna rispar mot mina ben. Det smärtar i min nacke.

Bakom mig går maken och jag kollar ständigt att alla gossar är med.

Tar ett hårt gepp om ryggsäckens axelremmar och drar ut den från kroppen så långt det är möjligt för att underlätta tyngden mot nacken en kortare stund.

Kikar bakåt för att kunna skymta lilleplutten som sitter i ryggsäcken. Han sover.

Vandrar över berget. Ser ut över vattnet som glittrar långt där nere. 

Plötsligt framför mig, en stilig huggorm som önskar oss lycka till på färden. I övrigt råkar vi inte på några av skogens större invånare. Alla tycks vilja lämna oss ifred. 

Det kurrar inte i någons mage, ändå beslutar vi oss för att nu måste det nog vara dags för en matpaus. De hårt ansträngda kropparna är i stort behov av energipåfyllning.

Ett liggunderlag slängs ut över bergsknallen.

Myrorna gör oss sällskap. De vill inte se sig förbisedda. 

Några brödbitar med viltost och ett par klunkar vatten senare trampar vi vidare.

Vi har ett mål. En sjö att vila vid.

Frågan är bara hur lång tid det tar att komma dit.

En fot framför den andra. Ett steg i taget. I sinom tid är vi där...

 

FiloZophie

21 juli 2011 11:34

Det är inte själva målet som gör resan, det är ju vägen dit. Kramen

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

Kattis

21 juli 2011 12:31

Absolut!!
Gäller det mesta va? ;-)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...