Direktlänk till inlägg 18 juli 2011
I en något mör kropp vaknade jag upp denna morgon.
Utsikten var inte dålig, fast vädret kunde varit lite bättre.
Natten hade låtit oss lystra till trummande regndroppar från skymning till gryning. Väldigt mysigt i och för sig.
Bara det inte blir värre!
Frukost fick bli en brödbit med lite tubost på.
Vattnet var slut sedan igår kväll, men rejält kokat sjövatten går säkert alldeles utmärkt det med. Isté av något slag.
Alla kände vi av vetskapen om den långa vandringen som väntade oss.
Ingen ville dröja för länge med att komma iväg.
Vi tog en rejäl genomgång av kartan och beslöt oss för att vandra lite som vi ville.
Leden beslöt vi för att tacka för oss och valde en mer lättspatserad skogsväg istället.
Blåbär har väl aldrig smakat så gott!
Med handen utsträckt i bergskanten vid dikesrenen fick man med sig några stora blå smarriga bär. Här behöver man knappast svälta.
Nackmusklerna värker och små gossben har trampat ner all sin kraft långt ner i skosulorna.
Det var en jobbig sista halvmil...
Många små pauser blev det.
Petade i oss de sista brödet och sista vätskeslurkarna.
Känslan av att närma sig bilen, närma sig målet var fantastisk!
Denna gossmor bar närmare femton kilo i dryga två mil under en tvådagarsrutt!
Känns rätt bra att veta att jag pallade :-)
Och min käre man sen, men minst ett par kilo mer. Och alla mina underbara gossar.....
Vi gjorde det! Vi klarade det!
Vår lilla kampsång :
"Vi har vandrat många mil,
och det har vi gjort med stil.
Benen bara går och går,
vi har grymma starka lår.
Vi har gått i flera timmar,
är nu trötta så vi svimmar.
Vill nu hem med våran bil,
inte vandra flera mil."
Det var en ömsom gråtandes och ömsom sjungandes gossfamilj som ramlade ihop framför gossbussen.
Men hur trötta vi än var.... så kände vi oss som vinnare!
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|