Står lite vid sidan av. På andra sidan rutan.

Smygkikar in på livet genom skyltfönstret. Ser hur det sakta tar sig framåt. 

Ser tonårsgänget slänga upp sina sista slantar för en sen hamburgare straxt innan stängningsdags. De sölar och tuppar sig vid ketshup-pumpen.

Vid ett bord fnittrar några tjejer över varsin kaffekopp. Vid deras fötter travas shoppingkassarna i hög. De första egna lönerna är det lätt att göra sig av med.

En bit bakom står ett ungt förälskat par med en nyckel i handen.

Köpekontraktet är underskrivet och den lilla stugan i skogen är deras. De har lagt ut en väg. Nu ska den bara följas.

Sen rullar familjetåget förbi framför rutan i en väldig fart. 

Vagnar fulla av bebisar, blöjor och hysteriska skratt. Sena nätter och nya upptäckter. Känslostormar.

Tåget rullar runt i en evighetsloop, förbi växeln som kan ta det vidare över en lång och hög bro. Vart den mäktiga bron leder kan jag inte se. Jag förstår att tåget snart kommer växlas över, men var den kommer rullas vidare kan jag inte veta. Spännande och väldigt läskigt på samma gång.......

Med en hand i bakfickan hänger han vid staketet.

Skolgården är öde och solen gassar obarmhärtigt in i varje hörn.

Han har en cigg i mungipan, en keps bak och fram och vid fötterna står en halvdrucken cola. Han är inte särskilt lång men håller hakan högt i ett försök att visa storhet. Ingen har ännu vågat stöta sig med honom, så tryggheten är redan stabiliserad. Han känner sig tuff.

Inne i skolan är varje sal fullsatt och lektionerna i full gång. Men det bekommer honom inte. Han går inte någonstans om inte han känner för det, sätter sig inte på någon stol och lyssnar inte på någon om inte han vill det.

Det är hans liv och han tänker leva det som han själv vill.

Att hänga vid staketet är inte roligt i timmar. Han sparkar till colaburken och slänger fimpen på marken innan han traskar hemåt.

Redan i trappen upp till lägenheten hör han de onda orden, hör de höga rösterna.

Han slänger igen dörren bakom sig när han klivit över tröskeln och genast tystnar det. Jackan slänger han på stolen.

Han tar de få stegen in på sitt rum och knäpper på datorn. Livet är kanske inte det bästa, men det är i alla fall hans....