Vaknar till synen av det vackraste lilla leende. En blick fylld av bus och två gosiga armar som sträcks mot mig.

Kan dagen börja bättre?

Två små bröder som nyvaket och ändå klarvaket gläds åt att få umgås igen. Lille D kramar och brottas med sin lillebror, som skrattande gillar läget.

Sommarlovet betyder inte bara sovmorgon. Det betyder dessutom att de vanliga hundpromenaderna per automatik försvinner. 

Så upp, hoppa i kläderna och ta en sväng innan frukost får lov att bli en ny rutin.

Det är mysigt att komma ut i den tidiga morgonen. Se hur vardagen rullar på för så många. Stå bredvid och iaktta hur andras vägar leder till jobbet och själv i sakta mak promenera hem till frukosbordet.

Sovmorgon eller inte. Sommarlov är ändå sommarlov.

"Tavlan hänger på sned.

Lägenheten är inpressad i en hotfull tystnad under ett täcke av stinkande spritångor.

Frustrationen hos pojken vibrerar och hela hans väsen skriker efter hjälp.

Framför honom ligger hans utslagna mor i en hög på golvet. Slagen och skamsen, med blodig läpp, ligger hon stilla i tystnad.

Tårar rinner nerför kinderna och hon håller blicken fäst i ett annat medvetande.

Synen skapar känslor av error i pojkens själ. Det är bara helt fel. Så här ska det inte vara. Det vet han.

Känslorna gör honom än mer arg.

Han måste bort. Bort från det här. Bort från henne.

Han vill aldrig slå. Det bara kommer då det svartnar framför ögonen. Han slutar alltid lika fort som han började.

Och han mår alltid lika dåligt efteråt.

Han vet inget annat liv. Men han vet att det är fel.

Det skapar ångest och skam.

Han springer därifrån och tar sig till sin plats i skogen.

Vant plockar han fram sin fickkniv och börjar sakta skära sig i underarmen.

Långsamt slutar han skaka och svedan från skärsåren tränger ut allt annat som gör ont inombords...

För en stund kan han förstå sig på sin smärta."

Kul att denna utgrävning kan roa någon

Krossad. Nertrampad, tillplattad, mosad och tillintetgjord.

Avlivad.

Hoppet har förintats och livet ramlat åter i sin gamla fåra.

Sorgen i min kropp undertrycks och sipprar långsamt ut i ilska. Gossmor är arg.

Finns ingen att rikta aggressionerna mot dock. Men nåde den som retas med mig idag.

Av mystisk anledning känner busiga barn till dessa känslor rent instinktivt. Och per automatik drar det igång deras vildaste och galnaste sidor. Varför?!

Något sänder jag väl ut antar jag....

Skulle mer än gärna bjuda någon på en redig brottningsmatch just nu.

Segrar gör JAG!

Ännu en gång faller regn i vår vallgrav.

Likt Rapunsel slänger jag hårtestarna genom fönstret och blickar ner i avgrunden. Leran gottar sig i vätan och inför mitt inre kan jag skönja mig en och annan hotfullt gapande krokodil.

Isoleringsmaterialet ligger lydigt på infarten och väntar på sin tur att stå i fokus. Än så länge är det bara husfoten som naket blottar sig.

"Kan jag få mina nya stövlar, tack!", tycks han tjatigt gnälla.

Hur kommer det sig att sommarvädret alltid tar lov samtidigt som barnen?

Hettan pressar oss sönder och samman ända fram till skolavslutningen. Sen är det regnet som förnöjsamt roar sig med att blöta ner alla våra sommardrömmar fullständigt.

Alltid likadant!

Drömmer gör man ju ändå.

Och hoppet gör sig enträget påmint. Likt en blodsugande igel sitter den fast tills den hårdhänt avlivas.

Och det gör den väl imorgon gissar jag.....

Till ljudet av någons krafttag med motorsågen sitter jag och surplar morgonkaffet vid det stora köksbordet.

Köksdörren mot helvetesgapet står vidöppen. Släpper in den svala sommarbrisen som idag inte är allför darrande het. Skön.

Himlen är inte heller vidöppen och klart blå. Ett tunt täcke av moln skymmer solen.

Björkarnas toppar vilar stilla och flaggan hos grannen hänger slappt.

Idag ska domen falla.

Säkert får vi inget veta förrän imorgon. Men beslutet hos de höga ska tas idag.

Det känns som en ödesdiger dag......

Försöker släppa det ur tankarna.

Vårt uppgrävda hus kräver ju sitt. Ska klappas, borstas och klädas i nya trygga regnplagg.

Sen står villan frisk och fräsch och tjusig.

Redo för nya äventyr.

Jag med....

Sovmorgon behöver inte bara avnjutas sovandes. Att kunna ligga kvar och dra sig trots att man blivit väckt av de små vispande klarvakna yrvädren, är även det en njutning. Vi kan väl kalla det gosmorgon. Sovmorgon är väl det man har som pensionär… Dag två på det oändliga lovet har startat. Undrar vad vi ska göra av den? Cykeltur kanske kunde va nåt? Först måste jag få ut hunden över helvetesgapet…

Fötterna rullar kontrollerat fram över asfalten.

De har lärt sig denna runda nu. Det går lätt. I alla fall i den här långsamma takten ;-)

Straxt framför struttar Pontus fram helt obehindrad av löpningen. Tar några svängar ner i diket då och då och skuttar upp med en näve gräs och en och annan blomma.

Var får den gossen energi ifrån?! Behöver man inte ta ut hunden, så måste man ändå rasta sonen lite....

En bit bakom mig, en bit som hela tiden varierar, löper storpojken. 

Helt slut och spyfärdig sackar han efter för att sen med jämna mellanrum springa ikapp.

Rundan ger mig inte den starka effekten som av ett riktigt motionspass, eftersom det inte går så fort som jag skulle vilja, men det struntar jag i. Effekten av att få löpa med två gossar, som faktiskt självmant valt att få haka på mamma, är desto större. 

Och om några år är det väl otänkbart att ens behöva synas tillsammans med mig....