Direktlänk till inlägg 5 juni 2011
Syndernas förlåtelse. Gränser som tycks flyta i alla riktningar.
Otrohet, stöld, förtal, misshandel. Lika stora eller små ogärningar vilken samhällsklass de än sker i. Anser jag.
Dömande blickar och ord. Oskyldig tills bevisad motsats existerar inte.
Är det min ensak eller skyldighet att klargöra någons utsatthet?
Ska jag lägga mig i och visa på någons otrohet?
Spelar det någon roll vilket samhällsskikt det rör sig om?
Tappas förtroendet ramlar nog en vald ur sin stol i sinom tid ändå.
En som är född till sin plats, till sitt arbete, kan vi inte med samma kraft låta avgå.
Ska vi då ens bry oss om dennes eventuella felsteg?
Det handlar om en familj. Som vilken annan som helst. Bara högre upp i samhällets stege.
Det gör knappast svårigheter lättare. Mer troligt tvärtom.
Nej, låt kungafamiljen sköta sina affärer ifred är min åsikt.
Sen kan vi ta monarkins vara eller icke vara i ett annat kapitel....
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|