Det flamsas och tramsas i relativt hög ljudnivå bak i bilen. Alltid relativt. Nerverna orsakar hysteriska skrattanfall och enorma energiutsläpp. Judotävling…

I famnen vilar den lilla. Den övriga skaran pausar framför bompa. Kvällen blir en lugn en då morgonen som följer blir desto mer krävande. Invägning klockan nio i staden intill och därpå matcher med förhoppningsvis alerta och taggade gossar. Fightades gjorde gossmor idag, först på mattan i träningslokalen och sen med en oändlig skara tegelstenar som behövde omplaceras. Förutom teglet var även ett flertal åttbenta vänner tvungna att omplacera sig. Undrar just hur många hem jag förstört idag…

Hängande kvar i luften någonstans, mitt emellan tanke och tangent.

Orden som inte riktigt finns, men som ändå vill, något.

Inre bilder som rullar förbi bakom pannbenet.

Vackra sommarängar fyllda av blommande klöver. Skogstigen under regnande körsbärsblom. Det lilla röda torpet med stentrappan som känns varm under mig där jag sitter med min kaffekopp.

Drömmar jag burit inom mig så länge jag kan minnas.

Sitter i hammocken och önskar, längtar, drömmer.

Ska det någon gång bli vår tur......

Jag har så mycket strån på huvudet att det gott skulle kunna räcka till två!

Undrar om jag kan praktisera det påståendet om det som finns inuti också....

Fast vad ska jag med två skallar till. Blir nog mest besvärligt.

Trots att jag ständigt måste rensa borsten från mängden med fastnat burr, så måste även golvbrunnen i duschen borstas fram per tionde minut.

Hur mycket hår kan det växa ur några små hårsäckar kan man undra?

Kanske skulle vara en företagside så god som någon i vårt miljötänkande samhälle, att trassla ur alla strån och spinna dem till garn att sticka mina sjalar av.

Garderoberna mina är snart fyllda till bredden av stora vackra festsjalar.

Festsjalar som aldrig kommer på fest....

Svårt att komma på fest när man ligger nerpackade och inpackade i en garderob.

Men jag med mina två huvuden borde ju kunna slå mina skallar ihop för att lista ut ett sätt att få dessa stickade alster att komma till sin rätt!

Dock vore det måhända enklare att få ut dem ur garderoben om de dessutom kunde stoltsera med miljömedvetenhet och återvinning.

"Värmer igen. Först min knopp - sen din kropp".

Klatschig slogan!

Tror nog dessvärre att vi är aningens för renliga av oss, trots vår goda vilja att främja jordens fortgång, för att känna oss bekväma i annans håravlaga.

Så vida det inte är en peruk förstås.....

Det är kanske ett framtida yrke av perukodlare jag har framför mig!

Fast det var ju det där med de fyllda garderoberna.

Ingen som ska på fest och behöver något tjusigt att hänga över axlarna?

Som på en given signal, och det är det ju på sätt och vis, sätts det fart direkt matskålen rasslande fylls med hundmat.

Det spinns loss från det vita plankgolvet i vardagsrummet och sladdas ut mellan skjutdörrarna in till köket.

Med en rasande fart störtas det fram till matplatsen innan jag ens hunnit sagt "m".

Det är tur den gamle gode herrn inte har något emot en liten barnahand, som rör runt lite i torrfodret under måltiden ;-)

Ibland är inte mamma snabbast....

Kvällen har kommit och två små sitter med liten chipsskål framför bompa i soffan.

De äldre befinner sig mitt i en vild och ivrig diskussion kring valet av film, tillsammans med nattkompisen.

Vad gossmor ska använda kvällstimmarna till är ännu oklart.

En mumsig kvällsmacka väntar i alla fall då maken behagar komma hem om några timmar. 

Då han kommer hemrullandes med den nya leksaken.

Gräset är väl alltid grönare på andra sidan........

Sten för sten för sten för sten.

De bärs i hink efter hink tvärs över tomten till min nya stenförvaring.

Min lilla ihopsnickrade låda står stadigt placerad på platsen för mina drömmars trädgård.

Där jag någon gång i framtiden hoppas på att få till stånd ett mindre trädgårdsland.

Kanske min stenrabatt kan ge lite försköning åt det som inte är så vackert just nu...

Eller inte.

Flytta måste ju mina älskade sjöstenar i alla fall. Och den platsen de får nu är bättre än ingen alls.

Till helgen är det judotävling igen.

Alla tre stora gossar är anmälda. Det ska bli mycket spännande!

Äldsta gossen var allt annat än nöjd efter förra tävlingen. Där han med lite för stor förhoppning om medalj travade in på mattan och flög i golvet, innan han knappt han resa sig efter hälsningen.

Men jag är väldigt nöjd med att han vågar sig på´t igen. Kanske med lite mer koncentration och fighting spirit denna gång.

Sen har vi ju min förälskelse också....

Den ska få sig en litet ögonkast på söndag.