Gossfamiljen är trött idag....

Inkluderar gossfar i detta vare sig han vill det eller inte. 

För han är garanterat trött han med. Och har varit så sedan han låg i lumpen.

Jag vill inte räkna in mig i de allergiskas skara.

Har sällan besvär och behöver inte ofta medicinsk hjälp.

Fast jag tål inte häst/katt (pälsdjur) eller damm. Har ansträngningsastma om jag inte håller igång kondisen (?!) och får ofta problem med vägdammet till våren....

Hmmm. Hur var det med förträngningen!

Nu har detta vägdamm (absolut INTE pollen) slagit ner mina immunitetsmurar igen.

Jag som på allvar trodde detta år skulle skona mig!

Men ack så jag bedrog mig.

Så nu är jag trött, med hemskt otrevlig näsklåda och snorighet. Och förmodligen på grund av dammet.

Får väl se till att dammsuga lite mer noggrant.....

Detet, jaget och överjaget sov gott i natt.

Vi hade oss en liten dust innan läggdags.

Överjaget förstod att efter denna aktiva helg krävdes en ordentlig natts sömn för att kunna stå rakryggad och pigg nästa morgon.

Detet krävde att få läsa många, många sidor i den nypåbörjade psykologiboken.

Sökte tillfredställelse i att plöja igenom boken för att kunna känna sig duktig.

Och så lilla jaget där emellan....

Lyckades kompromissa mig till ett tidig sänggående för en timmes läsning.

Psykologi är skitkul!

Spännande att läsa om Freuds teorier, med alla faser i barndomen.

Orala, anala, oidipala, latens och adolescensen.

Alla försvarsmekanismer hos jaget.

Förnekande, rationalisering, projektion m.m

Nog för att jag läste psykologi A i gymnasiet.

Men (host host) det var ju några år sen....

Inte mer än tio förstås, men ändå!

(Förnekelse)

Det bränner innanför ögonlocken....

Står plötsligt uppstannad på golvet framför tvn i vardagsrummet.

Bolibompa är slut och det är dags att lägga de tre små.

På tvn befinner sig nu en ung (väldigt ung) tös med sin något problematiska häst. Hon får instruktioner av en tränare.

Kontakten mellan djur och människa är fantastisk.

Kan vara alldeles magisk.

OM de når varandra.....

Och när en yngling får hjälp att nå fram till sin fyrbenta vän.

När de kopplar varandras kommunikationsförsök och börjar förstå varandra.

Då bränner det innanför ögonlocken mina och tårarna rinner lätt.

Det är ju dit jag också vill nå.

Kunna hjälpa vänner (djur-människa) kommunicera och samspela.

Men att säga att jag gråter åt ponnyakuten...pinsamt!

Värmen for iväg med röken från gårdagens majbrasa. Eller nåt. Försvunnen är den i alla fall. Även om solen gör sitt tappra försök att skina över oss mellan molntussarna. Barn har kommit och gått och kontaktbarn är på återlämning. Tvättar ska hängas, disk plockas och sängar renbäddas. Och mitt i allt kom gossmor ut på en springrunda. Man kan säga att jag sprang ifrån alltsammans helt enkelt. Och fixade rundan på fem minuter kortare tid än förra veckan =-) 'Det tar sig, sa gossen som lekte med elden'.

Att varje barn sagt sig vara ointresserad av valborgsbrasan glömde de allihop bort när det blev möjligt att få glida dit i fyrhjulingens släpvagn. Då var de raskt uppradade på bänkarna och hade plötsligt väldigt bråttom att få komma iväg. Gossarna kände sig nog väldigt häftiga när de kunde brumma in framför polarna vid brasan. Några höjda ögonbryn sa de sig fått. Tänk vilken känsla, när man är i tioårsåldern, att få stajla lite så där. Kunna känna sig lite häftig. Minns inte direkt själv att jag upplevde liknande i barn/ungdomen. Fast jag kan ändå förstå känslan. Och att få va lite ball ibland är väl aldrig fel…