Min längtan till skogen är gräslig...

För sju år sedan bytte vi bostad. Från liten stuga med separett-toalett i skogen mot stor villa mitt i byn.  

Detta byte skedde med skygglappar för ögonen. Att jag inte ville bo inne i stan var självklart, men när huset inte fick bli större än 100 kvadrat och ingen vattentoalett var tillåten, kändes en flytt nödvändig.

Med tre barn i familjen och en tanke på lika många till fanns inget val.

Och när sökandet efter lantligt bättre boende aldrig gav något resultat, var vi till slut tvungna att leta närmare tätbebyggelsen.

Minns än idag den första kvällen i mitt nya hem......

Paniken som kröp i hela kroppen. Kändes som att sitta i ett akvarium. Fönster överallt. Andra hus och människor överallt.

Tåget hördes från stationen, bilar från vägen och de susande träden var totalt överröstade.

Har knappast någonsin mått sämre än den perioden. Och ångesten över flytten levde jag med i ett flertal år.

Jag har slutligen insett att det gamla huset i alla fall var tvunget att lämnas. Där kunde vi inte bo kvar.

Och vår nuvarande plattform för vardagen är allt annat än dålig.

Men drömmen om det liv jag planerade att låta mina barn växa upp i lever stark inom mig. 

Frågan är bara om möjligheten kommer läggas i min väg innan barnen redan vuxit färdigt.......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...