Jag ska inte påstå att jag med lätthet skuttar ner från bryggan. Av någon anledning har jag låtit utveckla en lättare ångest inför det där med att lämna tryggheten på fast mark. Det tycks ha smugit sig på då jag minst anade det. Men nu är jag här. Och måste ner till resten av familjen som redan befinner sig i båten. Största skräcken sitter nog i plutten på armen. Eller för de båda minsta egentligen. Att tappa dem. Känslor från fruktansvärda tsunami-historier grabbar tag i mig. Jag vet att det är rent löjl, men det kräver ändå djupandning. När samtliga kommit på plats och motorn brummar är det i alla fall rätt mysigt…

 

Mia S

15 maj 2011 20:43

Tjenare! Så det bidde en båt istället för husvagnen?? Trevligt

Kattis

15 maj 2011 21:43

Nepp!
Inget nytt under solen här inte.
Vi lånar farmor och farfars lilla skuta...

Skönt att slippa underhåll och fix ;-)

Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...