Direktlänk till inlägg 13 maj 2011
Det var knappast vänskap vid första ögonkastet.
Men kastades gjordes det. Fast inga vänskapsord.
Jag trodde inte på mig själv, så jag kunde inte precis kräva att någon annan skulle göra det heller.
Trodde på sig själv gjorde däremot du. Eller så fick du det att verka i alla fall.
Du var den coola med allas beundran. Den som med lätthet skimrade i rampljuset.
Själv gjorde jag vad jag kunde för att gömma mig i kulisserna, och satte mig nog oavsiktligt men ändå självmant i klassammanhållningens periferi.
Vi var lika som blåbär och hallon.
I olika skepnader rymde vi båda ett inre fyllt av samma tvivelaktiga nyfikenhet på livet och kärleken.
Ett snabbt drag av högre hand. En vägvisning och direkt anvisning.
Du satt plötsligt vid köksbordet och det blev ett samtal. En kontakt.
En stunds samvaro utan press och grupptryck. Med murportarna öppna.
Fasaderna rasade och vi kunde så se oss för dem vi var.
Två unga tjejer utan större kunskap om livet. Två vilsna och bortkomna ynglingar.
Under livet passerar vi horder av människor. Vänskapsband knyts och förfaller.
Livet bjuder oss på erfarenheter och äventyr. Några ger oss glädje och andra sorg.
Vi växer, mognar och förändras. Flyttar, bildar familj och skiftar ort.
Med varsin ryggsäck som ständigt fylls på, som kräver rensning och som då och då har behövt tömmas totalt, har vi trots allt sett till att behålla varandra.
En vänskap som startat i gruset, har fått ett starkt rotfäste och kan ge oss år av vackra blomningperioder.
Likt en välmående ek växer vår vänskap sig frodigare för varje år som går...
Tack för att du finns.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|