Direktlänk till inlägg 11 maj 2011
Med psykologiboken i knät och näsan riktad mot solen sitter jag på altanen.
Lille D går runt med fylld vattenpistol och vattnar blommor, cyklar och gossmors ben.
Den nya långa kjolen har jag dragit upp över knäna. Allt för att solen ska nå så mycket som möjligt av min vita hud.
Det är skönt. Skönt med solen i ansiktet. Skönt med värmen mot kroppen. Skönt med lugnet på altanen.
Skönt med livet...
Mina fötter blir plötsligt överkörda av lillplutten i gåstolen.
Mindre skönt.
Han far med fart fram och åter på vår stora altan.
Det märks att utrymmet är roligt. Härligt att få röra sig utan att hela tiden köra in i en massa möbler.
Det är bara mamma som sitter i vägen.
I vägen för alla stora krukor fulla med jord man annars skulle kunna gräva i.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|