Direktlänk till inlägg 20 april 2011
Som vattenfärg.
Blöt pensel blaskas runt i den svarta pucken av färg.
Stänker ner mig. Inuti.
Som att plötsligt kliva in dimman.
Plötsligt blir andningen fuktig. Sikten begränsad.
Man råkar sätta foten i lera. Och tappar humöret.
Ibland känns livet mindre lättlevt.
Och trots att man inte kan förklara varför tornar mörka moln ihop sig ovanför en.
Känns ledsamt. Utan anledning.
Blir man då beskylld för att ha krånglande hormoner ger det inte precis humöret en knuff uppåt. Snarare tvärtom.
Fast. Kan hända det ändå stämmer.
Hormoner känns trevligare att skylla på än tyngre saker.
Men det gör ju inte färgen gladare.
Svart är ändå svart.....
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|