En bit ur mitt liv

Direktlänk till inlägg 13 april 2011

Inte vet jag

Av Kattis - 13 april 2011 08:49

Jag är varken utbildad pedagog, psykolog eller beteendevetare.

Men när det går så långt att föräldrar anser sig tvugna att be sina barn slå tillbaka. Slå tillbaka så hårt att de inte blir slagna en gång till.

Då måste jag tro att skolan inte har gett barnen och föräldrarna det tillitsfulla stöd som krävs....


Om ett barn får ett knytnävsslag rakt i ansiktet och inte tycker sig bli tagen på allvar i sin ångest och oro. 

När lärarkåren mest vill ursäkta och skydda den stackars trasiga själ som utsätter sina klasskamrater för dylikt, var ska barnen då söka skydd?!


Vi föräldrar, med det stora ansvaret och den enorma beskyddarinstinkten för våra barn, har svårt att ta konflikterna som uppstått i skolan mellan barnen. 

Ingen av oss var ju med vid händelsen.

Och tyvärr bär alltför många föräldrar inbillningen att just deras barn är rena änglar, som aldrig kan bli så upprörda att de tar till en felhandling.


Att såra och göra illa en annan människa utan mening är sådant som även händer den bäste - vi måste lära våra barn att se effekterna av sitt agerande och ta ansvar för det. Att be om ursäkt.

Och att bli arg och upprörd när man blir sårad är mänskligt. Allt annat vore onaturligt. Vi vill ju att våra barn ska lära sig knyta an till sitt stora känsloregister.

Sen gäller det att lära sig att hantera sina känslostormar. Och där har alla barn kommit olika långt.


När man blir riktigt arg och ledsen är det inte alltid lätt att veta hur man ska hantera situationen.

Det kan lätt bli tokigt och sluta med enbart pajkastning och försök att ge igen.


De barn som blir utsatta måste tas på allvar och få bekräftelse för att deras känsla av att ha blivit illa behandlade är korrekt. Så den känslan befästs och att de lär sig att lyssna till den. 

Annars finns risken för att de senare i livet inte agerar när de bli överkörda i andra situationer.

De måste dessutom bli förstärkta i sitt eget handlande. Att de inte gick in i "ge-igen-rollen". Att de lämnade konflikten och gick därifrån. 

De måste få känna att de gjorde rätt, att de var duktiga. 

Inte, som i värsta fall, att de känner att de upplevs som jobbiga för att de "skvallrar"!

Annars lär vi barnet att det måste försvara sig själv, och vi får en upptrappad konflikt med "pajkastning" varje rast....


Jag anar ofta att lärarna känner att de inte har ordentligt med kunskap kring detta med att hantera konflikter och barn med lite större behov.

Att de måste larma sjutton gånger innan de får stöd och kanske en resurs. Då har det ofta redan gått för långt.

När lärarna känner att stödet är så långt borta skapar det otrygghet hos dem också. Det är måste ju vara stressande.


I min drömvärld hade varje skola en gemensam plan att agera efter.

Varje lärare och klass hade precis samma ordningsregler med samma följder vid felaktigt agerande.

Kanske kände lärarkåren då en större säkerhet när de visste precis vad att göra vid varje situation. 

Förhoppningsvis slapp de då det ständiga tjatet och tjafset med störande elever. Tjat är förödande för tilliten.....


Men som sagt.

Jag är varken utbildad pedagog, psykolog eller beteendevetare.

Men jag är förälder och jag vill att alla barn ska komma till en skoldag där de känner trygghet och säkerhet. 

Att de vet att där finns fullt av vuxna som kommer lyssna och respektera dem för dem de är.

Där de kommer kunna guidas fram genom alla de situationer de hamnar i under dagen. 

Att alla barn känner att de går stärkta hem med en ryggsäck fylld av kunskap. Både emotionellt, socialt och vetenskapligt.

 
 
Ingen bild

Ingela

13 april 2011 17:07

Håller helt med. Det är hemskt när barn blir illa behandlade på olika sätt, och inte vill "skvallra", eller vill "klara sig själv", ofta beroende på att man inte tas på allvar. "Vad gjorde du för att förtjäna det du blev utsatt för?"..... Man kanske inte ska vara så snabb att döma.....

Kattis

13 april 2011 18:17

Ja inte är det lätt inte…
Men man skulle önska att även denna del av skolan togs in i 'undervisningen'.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kattis - 20 augusti 2021 20:38

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Av Kattis - 19 augusti 2021 18:01

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Av Kattis - 16 augusti 2021 22:00


Av Kattis - 16 augusti 2021 21:58

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Av Kattis - 13 augusti 2021 13:24

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards