Direktlänk till inlägg 7 april 2011
Dagen då tiden stannar. Vägen tagit slut och resan nått sitt mål. Med njutningsfylld mättnadskänsla hoppas jag då få tacka för mig. Leende minnas alla underbara dagar, upplevelser och lyckliga stunder. Leva livet till max har väl aldrig varit en av mina motton. Däremot har jag en bestämd åsikt kring att det jag väljer att göra, ska göras helhjärtat och fullt ut. Ordentligt. (se bara på mitt sätt att leva familjeliv;-) Fast när jag väljer ett spår, och kör fullbelyst utmed det, vet jag ju att jag kommer passera ett otal sidospår jag då måste blunda för. Och det känns ibland lite deprimerande. Jag skulle vilja leva ett liv där jag studerade till en ålder av trettio drygt, och blev superduperintelligent inom något jätteimponerade. Jag skulle vilja packa en ryggsäck och kuska runt i världen i flera år, jobba mig kors och tvärs över världskartan. Skulle vilja bo mitt i en riktigt stor stad och få njuta av nattens ljud och belysning från min balkong högt ovanför. Eller få leva tvättäkta bondgårdsliv med höns insmitande genom köksdörren. Jag bara måste få leva några liv till…
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|