Direktlänk till inlägg 6 april 2011
Lille D går omkring och känner sig alldeles väldigt viktig. Ser alldeles väldigt viktig ut.
Pratar och diskuterar om alla möjliga viktigheter. Svarar högdraget på snabbt ställda frågor och snörper lite på munnen med jämna mellanrum.
Vilka frågor som ställs hör jag inte....
I handen håller han en walkie-talkie.
Det sprakar och knastrar ur högtalaren. Piper och tjuter.
Att prata med någon som inte ens syns är spännande!
Man känner sig som en hemlig agent.
Lille D tittar upp och flinar åt mig när han smyger förbi.
-"Vem pratar du med?" frågar jag i förbifarten.
-"Andra sidan........"
Förmodligen ingen, gissar jag.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|