Kaffet smakar så mycket bättre med dig i huset.

Pizzakartongerna tronar skamligt vid köksgrinden.

Magen känns mätt och tung. Men sinnet jublar ändå.

Familjen är komplett och husets innevånare är samtliga på plats.

Prover måste visst fortsätta tas och såret ska kontrolleras. 

Fast ett dygns vila får du nu i alla fall. På måndag ska du tillbaka.

Din arm är alldeles prickig efter alla stick och blodutsugningar. Jag med min sprutskräck skulle nog knappt pallat hälften......

Kvällens soffstund närmar sig och det var länge sen det kändes så efterlängtat.

Fast först ska tre små grisar in i duschen....

Hon packar sin ryggsäck med det som känns viktigt för stunden.

Snörar sina kängor och drar ner kepsen på hjässan.

Hon kniper åt sig biljetten från hyllan, låser dörren efter sig och slänger nycklarna i granndörrens brevinkast.

Nu är hon på väg......

Någon skulle bekymra sig om innehållet i väskan. Finns där allt hon kan tänkas behöva? Hon rycker på axlarna åt tanken, det är en fundering hon lärt sig att strunta i. Det ordnar sig är hennes melodi.

Livet bär hon med sig, med eller utan väska.

Och det gamla vill hon inte bära resten av resan. Då kroknar själen..

Det viktiga är morgondagen.