endastgossar

Alla inlägg under mars 2011

Av Gossmor - 12 mars 2011 07:15

Ibland rinner det till. Inspirationen kan komma från ett par ord. Något som låter bra och skapar en känsla man vill hålla kvar vid. De två orden utökas med några fler. Känslan förlängs och man anar rysningar bakom nästa hörn. Man plitar vidare och orden får plötsligt en innebörd, en meningsfullhet och bakomliggande betydelse. Känslan bränner bakom ögonlocken och ett sista ord så klaffar allt och det blir bara perfekt. Känslan av att nå perfekt är oförståelig för utomstående. Det är grymt helt enkelt…

ANNONS
Av Gossmor - 11 mars 2011 23:47

Rensat bland foton och filmer.......


Tänk vad kul lite krut kan vara!


ANNONS
Av Gossmor - 11 mars 2011 23:19

Breakfast at Tiffany´s rullar för andra gången denna kväll på min egna "bio".

Salongen är fylld av tomhet och jag.....

Tjejkväll i det gossfyllda huset.


Gubben tog en filmkväll med en polare, gossarna en i sitt eget tvrum (fast de sover förstås sen länge nu) och jag fick så möjligheten att ha en alldeles egen tjejkväll och se på precis vad jag vill!


Så nu har det studerats härligt mode och underbara håruppsättningar till sömngruset stockar sig i ögonen.

Det är så sällan jag tar mig plats för att se dessa gamla underbara filmer, så när det väl görs gäller det att göra det ordentligt!


Men nu är jag bara fööör trött!

Så god natt...........

Av Gossmor - 11 mars 2011 15:27

VA?!

Att jag plötsligt lämnade fritt fram för gubben att själv välja placering av skåpet i sovrummet möttes av kraftigt höjda ögonbryn och ett väldigt häpet "VA?!"

Inser att jag är rätt bossig här hemma..... ;-)


Men så är det nog att jag i roll av flicka/tjej/kvinna/gumma bär på längre känselspröt än gubben. Jag är känslig för hur energin (qi) flyter i rummen och vissa saker går bara inte att sätta hur som helst!


Ska inte låta påskina att jag är någon feng shui-expert och har knappast inrett hemmet enligt dess konsts alla regler. Men en del saker känns bara....

Ett hörn får inte lämnas kantigt, en möbel måste placeras snett där i eller så får där stå en blomma/lampa. Ingen ska behöva sitta med ryggen mot någon dörr, det känns hemskt!, det ska inte finnas för mycket prylar så det känns rörigt och det ska gå att passera rummen med lätthet.

(Med andra ord jag avskyr barkök, likt mitt eget)

Allt för att det (qi) ska kunna flyta smidigt i och mellan rummen.


Nu var då skåpet upphängt på plats vald av gubben.

Jag behövde bara gå in där så kändes allt helt fel.........

Hörnet blev kantigt värre. När jag påstår att qi fastnar där behöver det knappast någon förklaring. Fast när jag säger det till maken ; "Vem är det?!"



Det ser inte bra ut nånstans!

Nu hade jag ju gett honom fullt mandat i frågan, så jag kan ju knappast köra över honom nu.....

Så bara att försöka fixa till på bästa sätt!


  


För mig kändes det genast bättre.......








Av Gossmor - 11 mars 2011 12:12

Judo

 
Av Gossmor - 10 mars 2011 22:13

Med två små fötter mot magen avslutar jag denna dag. Med den ljuvligaste lilla varelse tätt intill mig lämnar jag vakenheten. Den lilla älskade som i dagarna blev sex månader stor! Smärtsamt fort går det. Ångesten är grym.… Att tänka tanken på att aldrig mer vagga en liten spädis i mina armar skär i bröstet. Vad är det för fel på mig…?

Av Gossmor - 10 mars 2011 18:03

 
Av Gossmor - 10 mars 2011 14:45

Hon kommer emot mig på gångvägen.

I en formlös jacka i obestämbar färg.

Håret hennes är även det i en färg svår att definiera. Helt klart är att det inte alltför nyligen gjorts ett försök att färga det i någon tuff färg. Men av de missfärgade utväxterna att döma var det aldrig särskilt lyckat.


Hennes gång är aningens lufsande och hon håller blicken som klistrad vid marken, med håret fallande ner framför ansiktet kan hennes sikt inte vara speciellt god.

Hon utstrålar en ångestladdad önskan om osynliggörande. 

Det känns lite som att färdas bakåt i tiden till en period då jag befann mig i samma tillvaro.

Jag möter henne varje dag och försöker alltid skänka henne ett leende. Men aldrig att hon vänder blicken uppåt. 


Instinktivt väcks en vilja inom mig att hjälpa henne.

Likt på hollywood-vis ordna hennes hår och kläder till det bättre. Få hennes lilla flickgestalt att med stärkt självförtroende resa sig stolt med blicken fäst framåt och med mod att möta dem hon passerar.


I samma andetag skäms jag......

Det ska väl ändå inte vara i det yttre självförtroendet kommer ifrån?!

Vad ska hennes hår och kläder spela för roll? Ingen alls!

Ändå är det ju så att vårt yttre ofta speglar vår känsla om oss själva. Eller?

Finns det en stor och stark inre trygghet och känsla av egenvärde spelar det mindre roll vad kroppen döljs av, personen lyser ändå av självsäkerhet.

Men någon som hyser en äkta kärlek till sig själv väljer ofta att visa sig värd mer än trasiga paltor.

Hmmm....


Att hjälpa någon med dåligt självförtroende görs nog bättre i att synliggöra denne.

Jag ska fortsätta le. Kanske försöka mig på ett "Hej!"


Rätt vad det är kan hända flickan svarar....

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

   

2014

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Följ mig via blogkeen

endastgossar

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Väl värda ett besök

Roliga sidor

Några egna ord

Statistik

Annonseringsplatser

Bloggar av mammor och gravida

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se