Med plirande ögon kisar han mot solljuset. 

Ligger och vräker sig i soffan och njuter av värmen genom fönstret.

Hans krokiga framben är i vila....

Min lilla gamla fyrfota kryppling.

Om någon månad fyller han nio. Det är till att börja bli till åldern.

Normalt sett är dessa knas-tok-vovvar (jack russel) valpiga ända upp i trettonårs åldern, men min lilla herre har ju haft barockben sen födseln och lärt sig att hålla sig någorlunda lugn redan från början.

Vet inte hur många gånger jag fått kommentarer om han otroliga lugn.... 

Att gå omkring med ständig smärta är påfrestande. Jag kan bara jämföra med de graviditeter då jag haft enorma bäckenproblem.

Provat att låta honom gå på smärtstillande utan någon större effekt. Tror nog att det bara kan bidra till ökad rörelse - mer smärta i efterhand.

Smärta är stressande.

Sänker toleranströskeln och höjer vaktinstinkten.

(Helt enligt mina egna slutsatser.)

De senaste åren skäller min tok så fort han ens tror att han hör någon i hallen. Rätt mycket med andra ord...

Morrar om någon kommer inom tre kvadratmeters avstånd. "Se att jag är här! Råka inte komma åt mig!"

Och lyssnar man inte och ändå lyckas stöta till kan det bli litet tjuvnyp. Inte så att han bits. Mer biter ifrån....

Mina egna gossar känner honom. Vet hur han funkar och vet att han har ont och behöver respekt för det. Att han vill vara ifred ibland och leka och gosa ibland.

Med andra barn är det värre. Då är jag inte lika trygg längre.

Jag kan lägga honom på plats. 

Men det är inte alltid barn håller sig därifrån. Koll måste jag ha hela tiden då.

Även om jag inte tror att han skulle bita på riktigt, så kan den dagen alltid komma rätt vad det är....

Men när kan man avgöra att någons liv är över?

Att nu vill du nog inte leva längre. Nu har du säkert för ont.

Han har ju möjlighet att krypa upp och ligga i vagnen när han inte vill gå längre. Vilket han också gör allt som oftast.

Han ligger och myser i soffan och han kan gå helt undan och lägga sig i mitt sovrum när han vill vara ifred.

Han har det bra på alla sätt......

Nog klarar han något år till........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...