Redan innan jag hör dig skrika ser jag blodet droppa på golvet.

Det fullkomligen rinner ner för dina ögon och kinder.

Trots mina mästerliga kunskaper i konsten att andas känner jag hur paniken bubblar i mitt mammahjärta.......

Din första kraftiga reaktion med ett illvrål lugnar snabbt ner sig till en ännu värre bedövande tystnad.

Knappast rätt stund att somna. Så mycket vet jag, den uska(undersköterska) som jag ändå någonstans inom mig är.

Storebror står handfallen och smått chockad intill mig.

"Vad mycket blod......"

Rådfrågning av betydligt mer kompetenta sköterskevänner i lokalen innanför, sänder mig raka vägen till vårdcentralen.

Sy gör de väl inte, men kolla till kan ju vara bra.

Rusar till bilen......

Naturligtvis är det endast de gånger man vill komma iväg snabbt som plötsligt halva byn parkerat på samma kvadratmeter som en själv!

Det blev till att tråckla och lirka sig ut med familjebussen.

Funderade på att köra pansarvagnsmetoden och bara mangla ner samtliga trångparkerare, men bestämde mig för att låta bli......

Så har det nu gått ett år sedan lille D slog huvudet i betongväggen och fick jacket i pannan ihoptejpat på vårdcentralen. 

Märket därefter är knappast osynligt.......

Hans lilla släta ärrlösa ansikte kommer jag aldrig mer få se, och det må hända vara en banal saknad, men ändock smått sorgligt.

Fast vilket ansikte är fläckfritt..........

 

Mary

21 mars 2011 17:53

Såg på tv från en taueringsshop i USA där sa killen som tatuerade att man inte skulle skämmas för sina ärr. Han menade att de var en del av livet och därför fina.

http://justinlife.bloggplatsen.se

Kattis

21 mars 2011 20:42

Försöker också tänka så.
Eller att det blir en sådan där sexig detalj, som många skådisar har, när han blir äldre ;-)

Men känns lite tråkigt ändå… nu är det inget jättestort, men nog för att alla reagerar och frågar vad han har gjort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...