Direktlänk till inlägg 15 mars 2011
-"Jag kan gå! Jag kan gå!"
Avslutningsscenen ur "Rännstensungar", originalversionen med Cornelius Wresvik i rollen som farbror Fahlén, är helt underbar!
Vet inte hur många gånger jag sett den. Men jag vet precis hur flickan låter, med darr på rösten, när hon försiktigt reser sig upp ur rullstolen och tar några svaga stapplande steg på det gröna gräset.
Samma känsla väcks det inom mig var gång ett av mina älskade gossebarn lyckas med något nytt de tar sig för.
Som nu; Simon har hjälmen på huvudet och sitter gränsle över sin lilla slitna blå cykel. Samma cykel som hans äldsta bror en gång rullat med.
Jag tar ett grabbatag om hans jacka bak i ryggen och säger åt honom att trampa ordentligt och hålla blicken fäst på kyrkan långt där framför oss.
Simon börjar trampa.
Jag märker hur hans balans är stadig redan med en gång.
Vi svänger längre ner på vägen och trampar tillbaka till vår brevlåda.
-"En gång till" säger jag.
-"Jag ska lära mig att cykla idag" kontrar Simon.
Han trampar iväg. Stadigt.
Jag släpper. Han trampar vidare som ingenting......
Tio minuter senare startar han själv och cyklar iväg hur bra som helst. Till och med en sladd får jag se!
Tänk att jag varit med om denna nyupptäckta lärdom med tre gossar tidigare, och ändå likt förbaskat blir jag lika löjligt stolt!!
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|