Tre gånger inom en meter vurpar lille D på morgonturen till skolan.

Isen ligger tjock som glaciären på gångvägen och det känns bra att kunna stödja sig mot vagnen.

Framför mig går skolgossarna. Tripp, trapp, trull. Per automatik går de sida vid sida i storleksordning. 

Kan inte låta bli att le....

Vagnen hoppar till när jag kör över en fastfrusen isklump och jag överger gångvägen för att ta mig över till andra sidan vägen.

Jag låter gossarna gå iväg före oss, de har ändå så svårt att vänta in oss hela tiden.

Mina stora grabbar.....

Snart behöver jag ju inte alls följa dem till skolan längre!

Tur att Simon börjar förskoleklass till hösten ;-)

Så att jag kan fortsätta mina promenader.

Tänk att jag då har fyra skolgossar!

Minns ännu osäkerheten vid det första blöjbytet på min älskade paleontolog.

Nervositeten över hans litenhet och hans pyttesmå ben. Skulle de gå av om jag tog tag i dem?!

Varje ålder är fantastisk. Och att se hur de växer, lär sig ta mer ansvar och blir förståndigare och självständigare är häftigt!

Det är ju glädjande att se hur de på eget initiativ ordnar med läxor och aktiviteter.

Kanske dyker det då upp en inneboende rädsla för att inte längre vara, om inte behövd, så inte önskas vara omsorgstagande. Att sen aldrig få vara så där mysigt kramig och gosig längre.

Inbillar mig att den närheten lever kvar längre hos döttrar....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...