Hon kommer emot mig på gångvägen.

I en formlös jacka i obestämbar färg.

Håret hennes är även det i en färg svår att definiera. Helt klart är att det inte alltför nyligen gjorts ett försök att färga det i någon tuff färg. Men av de missfärgade utväxterna att döma var det aldrig särskilt lyckat.

Hennes gång är aningens lufsande och hon håller blicken som klistrad vid marken, med håret fallande ner framför ansiktet kan hennes sikt inte vara speciellt god.

Hon utstrålar en ångestladdad önskan om osynliggörande. 

Det känns lite som att färdas bakåt i tiden till en period då jag befann mig i samma tillvaro.

Jag möter henne varje dag och försöker alltid skänka henne ett leende. Men aldrig att hon vänder blicken uppåt. 

Instinktivt väcks en vilja inom mig att hjälpa henne.

Likt på hollywood-vis ordna hennes hår och kläder till det bättre. Få hennes lilla flickgestalt att med stärkt självförtroende resa sig stolt med blicken fäst framåt och med mod att möta dem hon passerar.

I samma andetag skäms jag......

Det ska väl ändå inte vara i det yttre självförtroendet kommer ifrån?!

Vad ska hennes hår och kläder spela för roll? Ingen alls!

Ändå är det ju så att vårt yttre ofta speglar vår känsla om oss själva. Eller?

Finns det en stor och stark inre trygghet och känsla av egenvärde spelar det mindre roll vad kroppen döljs av, personen lyser ändå av självsäkerhet.

Men någon som hyser en äkta kärlek till sig själv väljer ofta att visa sig värd mer än trasiga paltor.

Hmmm....

Att hjälpa någon med dåligt självförtroende görs nog bättre i att synliggöra denne.

Jag ska fortsätta le. Kanske försöka mig på ett "Hej!"

Rätt vad det är kan hända flickan svarar....

 

mångmamma

10 mars 2011 22:16

Det gör ont att läsa.
Känner så väl till typen och känslan av att vilja hjälpa, få dem att sträcka på sig.
Ibland kommer man tillräckligt nära, ibland inte.

http://www.hemsktmycketbarn.blogspot.com

Kattis

10 mars 2011 22:26

Man kan inte mer än räcka ut en hand.
Sen får man vänta och se, antar jag…

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...