Liten tar sig fram!! Hjälp

Grytan puttrar sen flera timmar tillbaka på spisen. Någon gör klart veckans läxa redan innan middag och andra busar med lillebror. Ett brev hade visst glömts bort och ordnade så mannen blev tvungen att ta en snabb tur igen. Mina fötter agerar förhistoriska berg för de mängder av dinosaurier som klippts, vikts och limmats ihop av små hemmavarande barn. Och den fyrbenta kan inte hålla nyfikenheten i styr utan måste klampa in i urtiden som den mest fasansfulla gigantosaurus han kan vara. Gossarna suckar åt intassande åbäke och tar med sig urtiden till våningen ovanför istället. Vi väntar på matdags…

De vackraste konstverken är gjorda av barnahand 

Strålande solsken och närmare tjugo minusgrader var vad morgonens uppvaknande möttes av.

Vackert som en dag där ute, men inte lagt för en promenad för lillplutten runt halva orten.

Igår var det samma väder, om ändock inte samma köld.

Motorpappan drog alla gossarna med sig på sin älskade leksak en sväng.

En och en ger det en fullgod stund på tu man hand med far-son-bandet i fokus ;-)

Sen att den käre mannen får extra mycket motortid med solsken i blick ger ju stunderna en extra dimension. Inget gott  som inte har något gott med sig ;-)

En annan som redan visar tycker för fyrhjulsdrivet....

Denne lille gosse drog fadern ut på motorsväng med fyrhjulingen innan naveln ramlat av!!

Låter hemskt förskräckligt, men det var inte många meter, så ingen fara =-)

Motor"drivet" skulle in i blodet redan från start så att säga.....

Annat är det med mor i huset. Finns ingen förtjusning för bensindrivet över huvudtaget! Inte ens i tonåren fanns det någon vilja till sådant.

Jag hade min cykel och jag hängde på rätt bra med en med :-)

Många yttrar ju funderingar kring vår stora skara gossar som hela tiden närmar sig mopedåldern. Vad i göta petter tar vi oss till då!?

Sex grabbar som ska ha moppe! Och nu krävs det dessutom kort för dessa!

Men jag vet inte om jag anser att det är ett så stort måste egentligen.

Är det en dålig uppväxt att inte få äga en moppe i tonåren?!

Om jag hade haft sex döttrar hade kravet varit en häst åt alla då? Eller moppe?

Häst och moppe?!

Nej. Det tycker inte jag.........

Någon kanske vill ha moppe mer än någon annan. Då får vi se.

I övrigt sparar vi mer till körkort och bil. Det Är viktigt!

Moped är en leksak. Såvida man inte bor så pass att det är värt att klassa den som transportmedel.

Äldsta gossen har redan uttalat åsikten kring att moped inte är största prioritet för honom i alla fall. Han längtar mer efter en fyrhjuling........

'Den där jävla viljan är det enda som behövs för att vi ska lyckas!' citat från dagens Wallander-film. Jag sitter med tekopp och nötpåse i soffan. Tittar absolut inte på filmen. Avskyr filmer där de skadar, hotar och plågar varandra. Surfar runt bland diverse bloggar och resedagböcker via telefonen. Orkar inte hämta datorn. Men ur allt fulbrus och vidrigheter som mina öron försöker stänga ute lyckas just dessa ord tränga sig igenom. 'Den där jävla viljan är det enda som behövs för att vi ska lyckas!' Så ofantligt sant och väluttalat. För viljan måste vara lite full-i-fan för att det ska gå, men i övrigt så räcker den långt! Min vilja har tagit mig långt ;-) och nu kommer den ta mig en bit till. Jag har nu tagit klivet till att lägga in min utbildning i livsplanen. Anmäld och klar börjar jag nu läsa till problemhundskonsult i höst! Så himla lycklig över att jag nu äntligen ska lyckas få till det :-D

Skrik och förbannelse över illasmakande lunch som måste ätas upp. Skrik och gråt över att mista söndagsfikat då lunchen inte åts upp till fullo i alla fall. Gråt och klagan då inte tvspelet fungerade enligt önskan. Ilska och grinighet då spel inte längre tilläts. Gap och tjut då brottning med lillebror gav självsmäll. Skrik och förbannelse då nerstökning måste städas upp. Och allt detta stod gosse nummer fyra för alldeles själv! Gossmor säger snart upp sig… Konsten är att kunna vara ilsk och bestämd åt ena hållet, sen vända sig till nästa gosse och vara skinande glad och pedagogisk. Det gäller att andas andas andas och andas igen… Funderar så det knakar vadan dessa hysterianfall kommit ifrån idag?! Ska jag våga mig på att skylla på helgens sockerintag? Njaa. Orsaken spelar mindre roll. Snart åker ungen i säng, så tar vi nya tag imorgon.

Söndag morgon… En hel dag att göra nåt med. Gosse nummer tre ska köras till badhuset för ett tre timmars kalaspass. Gosse nummer ett och två ska observeras om det enorma städbehovet i legorummet. Staden börjar återigen bre ut sig med diverse upploppsscener till följd. Gosse nummer fyra och fem kanske skulle kastas ut i snön en stund. Kanske tillsammans med pappan. Mamman måste vi parkera i tvättstugan en del av tiden och sen med viktvätt på ovanvåningen en del av tiden. Sen är ju söndag en dag för avkoppling, så det måste ju kopplas på någon stund också; 'avet' menar jag!

Så seglar vi vidare i livet. På var sin ände av landskartan. Ödet har delat på oss, men livet kan aldrig sära oss åt. Tillvaron låter oss inte talas vid var dag, men vi finns hos varandra tjugofyra timmar om dygnet. Många är de minnen vi delar, många stunder av gråt och skratt. Trots att vi inte lyckas ses så ofta som vi båda önskar känns varje möte så naturligt som om vi sågs senast igår. När vi pratar med varandra, läser vi varandra mellan orden. Varje underton och tankegång följer vi så lätt. Det är en trygghet att känna sådan stark samhörighet med någon. Att se samma lustiga vinklar av livets nycker och kunna bjuda på sin egen klantighet. Att ha en sann vän är en ren lycka :-) En hamn att tryggt ankra vid när livet blåser storm. Eller glatt fira hos när man har vind i seglen…