Direktlänk till inlägg 20 februari 2011
Det är först när smärtan varit outhärdlig
man lär sig hantera de små krämporna
Det är först när man varit nere på botten
man lär sig hantera små kallsupar
Det är först när man varit helt vilse
man lär sig hantera små felsteg
Det är först när ryggsäcken varit gräsligt tung
man lär sig hantera lite småsten
Det är först när rösterna i huvudet skrikit sig hesa
man lär sig hantera något enstaka rop
Att ha kännt hemsk smärta
Att ha varit längst där nere
Att ha vandrat alldeles vilse
Att ha burit en på tok för tung ryggsäck
Att ha hört fruktansvärt höga röster
Gör livet mycket lättare att leva
Sedan klarar man vad som helst
Och tackar de prövningar man gått igenom
Jag vill tacka demonerna
och mitt liv som gav mig styrkan redan i unga år
Jag vill tacka för att jag lever
När man sluppit undan
smärtan
djupet
vilsenheten
ryggsäcken
rösterna
kan man klara av vad som helst!
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | |||||||||
|