Istället för att redigera familjepresentationen sen sist tänkte jag helt enkelt göra en ny!

Pappan i detta hus heter Roland. Snickare med stort intresse för teknik.

Just nu pågår stora försök till att bedyra det enorma behovet av en I-pad. Finns inga behov alls i mina ögon!

Men han fyller ju år om ett tag, så vi får väl se..... 

Han energidepå sitter på fyra hjul och fylls på av bara farten ;-)

Mamman vid tangenterna heter Katarina, efter "den stora" på grund av sin litenhet.

Älskar inlärning och att söka orsak och verkan i olika beteenden.

Hundinstruktör med planer på fortutbildning.

Hennes boost-stunder finns också den i rörelse, men då av den egna kroppen. Om jag inte får träna blir jag ett monster......

(kameror tenderar gå sönder med mig i fokus,

därför finns nästan inga bilder. Ännu färre utan mage ;-)

Sen har vi äldsta gossen. Rasmus f. 2000.

Galen i lego och allmänt förtjust i knepigheter.

Tränar judo med orange bälte nu. Ingen tävlingsmentalitet alls, men gillar träningen i övrigt.

Pontus f. 2002 är en kille med mycket kraft i.

Även han spenderar större tiden på legogolvet och tränar judo, med gult bälte nu.

Han är däremot stor tävlingsentusiast!

2003 kom Samuel.

En kille med all tid i världen....

Vad det blir för mat är en av dagens viktigaste frågor, och att han ska hjälpa till är en självklarhet!

Han har nu kommit upp till halvorange bälte i judo.

Sen kom det en liten Simon, f. 2005. Fyllde just fem år efter jul.

Han har precis fått grepp om läskoden och läser allt han passerar.

Och han har lärt sig hur häftigt det är med "star wars" av sina äldre bröder och bygger minst tre skepp av lego om dagen.

Lille Dennis kom 2008 och är mammas lilla plutt.

Går sällan långt från mina fötter även om han stundvis gärna leker med sina bröder också.

Har nu blivit en mäkta stolt storebror och bedyrar ofta sin kärlek till mini.

Och sist och än så länge minst.... Elvis f. 2010.

En otroligt nöjd och glad liten kille. 

Vem kan vara annat med en drös kärleksfulla bröder?!

Om vi tog oss några dopp under promenaderna igår, så blev det snarare en rejäl simtur idag! Blött blött blött. Med all denna snö som sist och slutligen ska töa bort lär det bli ett och annat världshav att ta sig över när man ska till andra sidan byn. Förhoppningsvis ligger inte tjälen så djupt, utan att snön kan sugas upp av marken ganska kvickt… Ikväll drar terminens fritidssysslor igång igen. Judo för barnen och föräldratjatter för mamma. Mycket trevligt och efterlängtat!

Mörkret bäddar ännu in oss i nattens slummer. Äldsta håller hårt i sitt tråkiga morgonhumör och bråkar som vanligt med frukosten. Jag väljer att inte blanda mig i. Han vet vad som gäller och vad kroppen tycker om att gå till skolan utan energipåfyllning. Migrän behöver inte större orsaker än så. Och det vill han inte ha… skönt nu satte han sig med en skål yoghurt! Bra!

Skulle jag göra bort mig fullständigt? 

Parkerade bilen och drog några djupa andetag. 

Tänk om jag ramlar ihop mitt i en stående övning!

Äh, Jag ställer mig längst bak.

Kliver in och ställer prydligt stövlarna åt sidan. Hör massa röster där inne. Är alla redan här?

Jag, som är van vid att alltid komma pinsamt tidigt, konstaterar förvånat att rummet jag kommer in i är fyllt av mjuk-klädda tjejer sittandes på egna yogamattor.

Jackan slänger jag på bänken och blir välkomnad av instruktören med ordern att placera min matta precis framför henne, längst fram......

Ingen chans att gömma mig här inte!

Sneglar runt mig för att se vilka de övriga är. Någon jag känner igen? Nja, men en och annan har jag nog stött på förr.

Vi ska börja klassen med att lägga oss ner under filtarna och andas.

Själv har jag ännu svårt att känna avslappning och kan inte ens blunda. Men straxt leds vi vidare till att sätta oss upp och då gör jag som mina mattgrannar och tar av mig tröjan och strumporna.

Nu börjar det!

Andas.......

Ryggövningar först. Andningen som vanligt i fokus. Håll bandas.

Uppvärmning okej.

Så var det dags att lägga sig för vila en stund igen.

Då drar det väl igång nu, tänker jag.

Sätter oss upp. Andas.

Under en och en halv timmes yoga ställer vi oss inte upp en enda gång!

Det var ett bra pass. Säkert precis vad en stressad flerbarnsförälder behöver.

Men jag hade förväntat mig något helt annat!

Jag känner att ryggen fått en mjuk och bra genomgång. Fast jag skulle velat få en utsträckning av hela kroppen.

Om inte svettats så åtminstone blivit trött i kroppen.......

Men som sagt. Jag kom iväg på något nytt och fick en ordentlig avslappningsstund.

Andades gjorde jag. Och det klarade jag galant!

Nu har jag klämt fast skägget i brevlådan. Med våld. Grep luren med båda händerna och slog numret, tryckte på 'ring' utan att blinka. Sen var jag plötsligt inbokad på kvällens yogapass med bindande anmälan. Jag gillar yoga. Gör ofta, om inte ett helt pass så åtminstone 'solhälsningarna', men bara här hemma in min ensamhet. Nu ska jag dra ut fläsket i sin fulla längd inför drygt tio andra vackra damer! ;-) om inte annat så kanske jag kan bjuda på lite förlöjligande åtlöjeskomik… HJÄLP!

Ett antal uppfriskande morgondopp tog vi oss under promenaden till skolan

Kvällspromenaden togs över glansis trippandes på tå. Drippande regn bjöd på en stilla melodi genom sitt smattrande mot kyrktornets koppartak. Sakta tar mig fyrfotingen förbi kyrkogården. Gravstenarna ligger inbäddade i snön svagt upplysta av de enstaka lyktstolparna. Det ger mig inga fantasifulla spökbilder innanför näthinnan. Mer en förnimmelse av något djupt och sakramentalt. Att se hur lamporna lyser upp kyrkoväggar, fönster och klocktorn… Vackert

Så börjar det senaste projektet (badrum) närma sig färdigställning. Till nittio procent.

Och genast börjar det klia i fingrarna. Snurra i idébanken.

Vi flyttade in i detta hus för snart sju år sedan. Det var inte på något sätt i stort renoveringsbehov, men ett stort intresse för inredning gör viljan att fixa varje yta på eget sätt stark.

Först ut kom vardagsrummet och sovrummen.

Vardagsrummet var en deal med maken från min sida. Han ville köpa en ny platt-tv, vilken jag inte gick med på att sätta upp innan rummet var renoverat.

Det rummet gick snabbast att få färdigt........

Killarna fick planera sina rum själva. 

De kan man se under fliken "barnkammare".

Och mitt sovrum blev jag så nöjd med. Det ger mig en inre känsla av harmoni, lugn i själen, att bara ta ett kliv över tröskeln.

Men så har vi ertappats av livets framsteg.

Killarna har börjat bli stora. Vill liksom vi slänga sig på soffan med en bra film en fredagkväll. Vilket kan orsaka krock.

Då tänkte jag ut en kanonplan!

Vårt sovrum blir superbt som vardagsrum år barnen. De får då en helt eget våning, med sina sovrum, eget tv-rum och badrum. De får banne mig till och med två toaletter!

Och vi får ha vårt slapparrum ifred och vi får ju ett nytt eget badrum med bastu här nere.

Det innebär en renovering av det gamla kontoret, som inte behövs längre. En renovering av vårt sovrum igen! Kul :-)

En gång gjorde vi två sovrum ;-)

Så nu ska jag dra igång en rejäl storstädning av hela undervåningen och sen börja klura på mitt nya sovrum.........

Glad dag allihop!