Att möta sig själv kan vara ett fasansfullt uppvaknande.

Att se vem man blivit och hur man formats.

De bitar man med stor medvetenhet försökt hålla undan den egna personen kanske ändock lyckats lura sig in.

Det man håller i fokus drar man till sig. Vare sig det är något man vill undvika eller söker.

Konsten är att lägga energin på det man vill uppnå, inte det man vill slippa.

- Koncentrera dig på det positiva och ignorera det negativa -

Lyckligt nog är inte livet över förrän det är slut.

Det finns alltid tid att utvecklas.

Sök de delar du vill få in i din person och låt det finnas med i tanken och följa varje steg.......

små gossar kan också gå på promenad 

Det är inte klokt vad snurrig man blir av några enkla kullerbyttor! Nu var det äntligen dags. Peppad ut i fingerspetsarna travade jag runt i salen tillsammans med judogruppen i en blandning av stora barn och vuxna. Äldsta gossen sprang en bit före mig. Tränaren frågade om jag var helt återställd och jag visade mina grymt stora biceps (hmhm) som tecken på 'absolut!' För säkerhets skull var jag noga med att hålla det berömda knipet hela tiden och inte jogga för hoppigt. Det kändes helt underbart att vara tillbaka! I och för sig var det första gången jag var med på ett äkta judopass, innan har jag endast varit på MMA;n, men med samma tränare och klubb. Tyckte dessutom att det kunde vara bra att börja lite lugnare än att hoppa direkt in på värsta fightandet! Efter allt kullerbyttande fick vi äntligen köra lite randori, 'brottning', så himla superkul så det finns inte! Tack och lov var vi två tjejer, så vi slapp köra med de stooora killarna. Fast, så klart, tränarn vill ju kolla formen på mig och tar mig på en omgång. Bara för att snabbt konstatera efter ett par lagda händer på min mage, att där behövs det tränas! En slapp i skallen fick han för den ;-) Hemkommen och mysklädd sitter jag sen i soffan med lille ammande Elvis och känner att livet leker, så där härligt som det känns efter ett rörelsepass. Tårna ömmar och blånade armbågen med. Dessutom verkar inte riktigt mitt bäcken och jag helt överens angående min återställning. Kanske var det lite för tidigt ändå :-( får se vad det säger imorgon. Får må hända vänta ett tag till, men en rolig omgång fick jag i alla fall!

Måste ju testa detta med videoklipp!

Hittade ett från sommaravslutningen 2010 på judon.

Pontus var med på sitt första klubbmästerskap....

Denna match vann han snabbt på ippon, det betyder att han kastade sin motståndare i golvet så att denne landade perfekt (på rygg).

Han tog guld.

samhörig längtan efter våren

Att drömmar är till för att förverkligas är en vanlig tanke. Dock innehåller ofta drömmar en blandning önskeämnen som inte i den vildaste fantasin går att förena. Som att bo i en liten träkoja i skogen med plats för en oändlig hop ungar och som ändå är luftigt rymlig med utrymme för allt man kan tänka sig vilja behöva. Eller önska sig tid till miljoner hobbys, ett stimulerande arbete, massa barn som får uppmärksamhet och engagemang så det sprutar ur öronen plus ett superbt hemarbete med den mest, från grunden, väl tillagade maten från de bästaste råvarorna. Livet får nog ses som ett alldeles fantastiskt välfyllt skafferi. Det gäller att välja ut de godaste ingredienserna, finna de komponenter som kan stötta och binda ihop dem till en kaka och sen passa den väldigt noga under gräddningen, så att det inte bränns…

Ovanför kyrktornet vakar ståtligt den välgödda månen. Alldeles klar och stark lyser den med all sin prakt. Dess sken ger träden magiska skuggor, kittlar fantasin att locka fram läskiga bilder. Barnen står på den stora sängen och blickar hänfullt upp mot det lysande klotet. Får se hur många varulvar vi möter i natt…

Att det ibland ser ut att vara bättre och roligare än det egentligen är, är något som kan tas hårt av barn. När det visar sig att leksaken inte alls var så bra på att skjuta iväg bilar som det såg ut på bilden kan det kännas otroligt svårförståeligt för en liten. 

Reklam lurar barn dagligen och hela tiden.

Dagens matvarumaraton avslutades av ett tidningsinköp av femåringen.

Han valde med omsorg ut den som såg roligast ut. "Tom och Jerry".

Varför? Jo på grund av att de skickade med en "present", en "snurrig propellerklocka!"

Jag som vuxen förstår, efter egen erfarenhet, att det är rent skräp och illaluktande lockbete. Men för gossen som glad i hågen öppnar sin tidning med present och med tungan i mungipan knäpper fast "klockan" runt armen, som sedan pillrar och donar och med hjälp av mamma lär sig hur den fungerar bara för att sen inse att det var inte bättre än så, en liten snurr och duns i golvet, blir besvikelsen enorm!

Arg och ledsen som ett bi slängde han sig på soffan skrek som en gris......

Kanske han efter lite förklaring av mamma nu kommer förstå att inte tro på allt som ser så roligt ut. Förmodligen gör han det ändå