Ett inre i kaos........

En vilja, en önskan, en förhoppning om en idoliserad drömbild.

En förutfattad mening om hur det borde vara ges allt som oftast en käftsmäll av verkligheten.

När tron går i kras gör det ont.

Att delar av livet inte är precis som man vill. Som man vill att det måste vara....

Knepigt.

På bordet lägger jag min vision. Perfektheten inramad i guld.

Intill placerar jag det jag fått. Den oslipade sanningen. Orubbarheten personifierad.

Somliga kan, vill och klarar att skilja dessa åt. Det är så man bör och måste göra.

Ta det man får och begrava drömmen. 

Vara nöjd över det lilla och tacksam för de goda stunderna som ges till skänks. Ta ett steg tillbaka och släppa alla krav. Låta andra sidan styra och hålla sig passivt mottagande........

Det är inte helt lätt. Ilskan kan vara för stor. Känslan av att bli trampad på är allt annat än lätthanterlig.

Är det värt det kan man fundera. 

Ibland kanske det är lättare att bara bryta. Släppa taget och stänga dörren.

Att sörja det som aldrig var för att sedan komma över. Istället för att bli besviken gång på gång.

Livet ger oss inte samma spelregler.

Inte heller delar det ut gratis bruksanvisningar.

Livet är något vi alla får lära oss leva under spelets gång.....

Nästan så taket löft, så hög kändes ljudnivån uppe i kyrkans samlingslokal under dagens julgransplundring. Jag satt med de barn jag fick med mig, Samuel 7, Dennis 2 och lille Elvis 4 mån. Och att ens lyckas tolka deras små ord från platserna alldeles bredvid mig var svårt. Men det tyder förmodligen på att människor hade trevligt. Fast för mig känns det mer jobbigt… Men det ger i alla fall en lite rolig stund med dans runt granen, fiskedamm och så klart fika. Pappsen tog den lediga dagen till akt och drog igång spikpistolen för uppsättning av pärlspånten i det nya badrummet. Varje smäll i väggen klingar ljuvligt i mina öron. Skillnad på oljud och oljud… ;-)