En bit ur mitt liv

Direktlänk till inlägg 13 januari 2011

Här gick Estonia under!

Av Kattis - 13 januari 2011 21:45

Med en härlig resa tvärs över havet, mysig middag med goda vänner och en styrketår vid varje våg, följer sannolikt en återresa.

Speciellt som resan tar vännerna till okänt territorium med tanke på att vidga vyerna så smått. Besöka spännande platser och se annorlunda stadsbildningar. Kanske inhandla en smörkniv eller två?

Att upptäcka världen tillsammans med andra ger möjligheter till ett bredare spektrum av allt nytt. Fler dimensioner att lägga märke till.

Så långt allt gott.

Men nu kommer vi till den där obevekliga återfärden. Över samma öppna hav men nu har vinden ökat något…


Turistbussen kör oss hela vägen fram till den lilla landgången. Inte mycket mer än en lång planka egentligen, med lite rep längs kanterna.

Väl komna ombord möttes vi av stora personal-leenden och räcktes åksjukepiller med orden 'det kommer gunga'!

Oj oj oj. Jag vill gå av. Vill inte!!

Men vad katten gör man när man är i främmande land?!

Sitt ner i båten! Aj aj kapten…


Stod sen vid klirrande flaskor med tre barn bredvid mig och kände att detta går inte, toaletten nästa!

Maken, tillverkad, född och uppvuxen på sjön som han är, hade inga problem med lite svaj på golvet. Han lämnades i kassan och jag tog barnen till hytten. Som låg längst fram i fören…


"Gunga lite", vilken underdrift! De stora väggplattorna gled kraftigt upp och ner bredvid varandra. Fick mig att tänka på trappan till lustiga huset. 

Att gå rakt blev med ens smått omöjligt. Barnen tystnade, blev allvarliga.

Vi lyckades ta oss till hytten. 

Känslan av att stå i en gungande båt kan nog de flesta föreställa sig. Men känslan av att golvet plötsligt försvinner flera meter ner, är en helt annan!

Att bokstavligen totalt tappa fotfästet för att underlaget du står på rasar neråt, skulle kunna vara en ganska häftig känsla, men inte på en båt ute till havs...


Barnen och jag ramlade omkring där inne i hytten. Det gick inte att sitta på sängen, för rätt var det var blev lutningen så stark att man for i golvet.


Jag minns att jag funderade på vart jag skulle ta vägen. Där kunde jag ju inte stanna!

Tittade ut i korridoren och såg maken trampa med fötterna på väggen i riktning mot oss.

-"Vi måste upp och längst bak i aktern!"

Skönt att kunna lämna sig helt hän åt en trygg make i den situationen. Att lita på att han vet vad han pratar om, han kan det här.


Vi samlade oss tillsammans med vännerna uppe i baren. Fick kassar för oss som inte kunde hålla inne och salta kex att dämpa illamåendet med. Vilket magiskt nog hjälpte faktiskt! Eller om det efter några timmars gungande och krängande till slut blev en vana?!

Poolen intill oss svämmade ymningt över och fick tömmas. Rutan bakom oss sprack, så vatten rann in i en snygg stril längs väggen, över fönstersmygen och ner mot golvet.

Vaktmästare kom och deklarerade högljutt att den rutan har varit trasig länge!, pyttsan.......och så drog han med silvertejp kors och tvärs över fönstret.


Båten kändes vid det här laget fullständigt tömd på folk. Gissar att allihop låg och tryckte i hytterna. Hissarna hade stängts av och barnen somnade på en soffa till sist.

I baren stod en trevlig grabb som lyckades, likt min man, hålla sig vid god vigör trots att alla andra låg som döda sillar i hela båten. Han försåg oss hela tiden med salta kex och lite matnyttig information om ditten och datten.

Vid ett tillfälle kände han att det var läge att berätta att här, just här gick Estonia under............Tack! Precis vad vi vill höra nu!

Han berättade dessutom att det var exakt samma väder då som vid vår resa. 

Men Estonia var en båt som var väldigt bra på att passa tiden. Höll alltid tiden....

Det gjorde inte vi. Förståndigt nog valde besättningen vid vår resa att ta det lite lugnare! Vi kom bara SEX timmar för sent in i Stockholms hamn.


Det var en resa som gav ett sant minne för livet!

Men trots att resan var fruktansvärd kan jag inte säga att jag någonsin kände skräck. Det mådde jag för dåligt för!

Fast i efterhand, när vi pratar om vår gemensamma resa med vännerna, kan vi allihop tänka att det kunde ju ha gått betydligt värre. Det kunde blivit en ännu värre mardröm.......

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kattis - 20 augusti 2021 20:38

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Av Kattis - 19 augusti 2021 18:01

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Av Kattis - 16 augusti 2021 22:00


Av Kattis - 16 augusti 2021 21:58

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Av Kattis - 13 augusti 2021 13:24

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Januari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards