Vi vandrar på gångvägen med snön yrandes runt oss.

Hakorna gör vi så gott vi kan för att gömma ner i kragen och mössorna dras långt ner över öronen.

Att få sitta i en pulka och dras fram av storebror är lycka.

Han springer ner för backarna så pulkan får sådan fart att den kör om honom.

Ibland kommer en liten snöhög som han drar oss över med så full fart han bara orkar, så att vi hoppar och flyger fram. Det kittlar i magen och vi skrattar så det bubblar.

När storebror drar oss i pulkan känner vi glädje. Glädje för att han vill ge oss glädje. 

Då känner vi att han älskar oss.

Syskonkärlek....

 

Stina

19 december 2010 18:06

Fin text och bild om härliga gossar. Önskar att mina två kommer ha samma kärlek till varandra som dina.

Kattis

19 december 2010 21:27

Dina goa grabbar kommer alldeles säkert ha en massa skoj tillsammans!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...