En bit ur mitt liv

Alla inlägg under november 2010

Av Kattis - 11 november 2010 11:14

Mina gamla leksaker har ju tyvärr inte fått möjligheten att bli luftade på samma sätt som makens. Av någon anledning anses det inte brukligt att plocka fram en dammig låda full av barbies till ett gäng glada gossar ;-). Att ge dem dockor och köksleksaker är en annan sak, för det riktar sig mer till mindre barn. Och då 'vet de väl inte bättre', så det blir kanske mer okej… Jag tillhör nog dem som anser att mina pojkar får klä sig och leka hur de vill, inom rimliga gränser. Vad nu det är för nåt?! Att sätta på sig klänning skulle kunna va okej, om det inte görs för att låtsas vara tjej. Bär den då maskulint, i någon mån i alla fall. Igår råkade de små pojkarna hitta en glömd låda med mina undanlagda 'my little pony's'. De fick genast brått att borsta och fixa…Maken hotade med uppeldning ;-)
Av Kattis - 10 november 2010 22:06

Att vara förälder till ett gäng glada gossar kan ge en vardag full av glada upptåg. Deras fantasi och goda öga för diverse hyss kan vara nog så underhållande, och även till viss del påfrestande. Att de sen stundom kan ramla ihop framför bolibompa, och därigenom supa in ännu mer buskunskaper, gör inte mina dagar lättare.

Idag uppdagades ännu ett spratt. Jag skulle plocka in diverse pappersämnen i sina rättmätiga pärmar på kontoret. Då jag drar ut första pärmen ur bokhyllan fullkomligen rasar det ut kulor över hela golvet! Och likadant med nästa pärm, och med nästa…

Att försöka fånga upp alla kulorna innan de rullade ner på golvet var meningslöst, de var för oförutsägbara. Och för många…

Nog för att mina suckar var både djupa och välljudande, men vägen till ilska kändes ändock rätt oberättigad. Det ger oss säkert många goda skratt i framtidens minnesvandringar…
Av Kattis - 9 november 2010 09:00

Vi har myskväll med de tre äldsta storpojkarna. Ligger i soffan med varsin kopp te och köpt lussebulle, och ser på film. En film med mycket våld. Fäder stora som hus som klampar ner och har ihjäl små försvarslösa spädbarn. Giganter som slåss och fajtas så blodet sprutar, medans arma mödrar gör vad de kan för att skydda sina små. Några försöker till och med stjäla till sig de alldeles nyfödda, och gamarna struttar hungrigt omkring med önskan om ännu mer ond bråd död… Så gott som hela tiden får vi be barnen blunda, titta bort och hålla för ögonen. Familjekväll med djurfilm. Denna gång handlar det om sjöelefanter, sjölejon och pingviner i Argentina. Naturen är allt bra grym!

Av Kattis - 8 november 2010 17:57

Ficklamporna sveper över väggarna och fantasierna skenar iväg. Monstren lurar överallt och spöken smyger bakom ryggen. Någon skriker av skräck, medans en annan skräms så gott han kan. Vi har ett spökhus på våran övervåning. Tänk att det är så spännande och mysigt läskigt med mörker. Att man vill lura in sig själv i skrämmande situationer. I bakhuvudet vilar vissheten om att alla kusligheter inte finns på riktigt. En trygghet i allt det läskiga…

Av Kattis - 8 november 2010 13:30

Sista kossan var mjölkad och kalvarna hade fått sitt.

Wilhelm drog bak bjälken som satt som en låsanordning kring kornas nackar och tog sin långa träkäpp som stod lutad mot väggen.

Korna hade redan börjat röra på sig. De kunde vägen till hagen på egen hand vid det här laget.

Men Klara, som bar bjällran i ett rep runt halsen, var ändå den som högtravande skulle vandra längst fram i täten. Och en ledarko tränger man sig inte förbi, det känner alla konflikträdda kossor till.

Endast drängen, som får visa vägen, har hennes tillåtelse att ta sig förbi.


Wilhelm föser fram kossorna och går efter dem ut på gården.

Han hör hur kalvarnas svaga råmanden svaras av deras mödras betydligt kraftigare stämmor. De låter lite olyckliga över det faktum att de inte får hållas tillsammans.

Men det har Wilhelm sen länge lärt sig att blunda för. Skulle kalvarna gå med sina mammor hade det inte funnits en droppe mjölk till övers för gårdsfolket sen.

Och mjölken var en betydande del av födan, med alla sina varianter i tillredning.


Han leder korna mot baksidan av ladugården och in i den stora inhängnaden längs med den forsande älven. Klara tar kommandot och tar hela flocken med sig ner för att fylla på vätskereserverna.

Efter att ha stängt grinden och reglat fast den ordentligt, vänder Wilhelm om och går tillbaka samma väg han kom.

Han känner hur hungern har börjat suga i hans mage och längtar starkt efter något att äta. Men han måste spänna fast hästarna vid vagnen först, så de kan börja sin resa till marknaden, innan han får möjlighet att stilla kurrandet från magen.


De två helbruna stona kommer genast fram till grinden när deras välbekante vän närmar sig. Deras blanka päls skimrar när de rör sig. Öronen vinklas framåt och de frustar välkomnande. 

Wilhelm lyfter på den slitne huvudbonaden och river handen längs hårbotten, ända nerifrån nacken och fram i pannan.

Värmen gör att det kliar i huden över hela kroppen.

Grinden till hästarna skjuter han upp och börjar sen genast vandra mot platsen där vagnen förvaras. Hästarna följer godtroget efter. Det behövs inga ord dem emellan, de samtalar på en annan nivå.......


Snart står hästarna färdigselade och vagnen hamnar på plats. 

Stona står hela tiden lugnt, och tittar med sina kloka ögon på den visslande drängen som arbetar systematiskt och noggrant. Då och då lägger han ömt handen på mulen, samtidigt som han viskar dem något kärleksfullt.

Att det finns ett starkt band mellan Wilhelm och gårdens djur är uppenbart.


Allt är till sist klart för avfärd och Wilhelm stegar iväg för att meddela husbonden.

Han visslar där han går, tar de få stegen uppför trappan och kliver vant in genom dörren.

Där innanför blir han abrupt och förvånat avstannad i sitt hemvana beteende.

Vid köksbordet sitter en ung flicka med långt mörkt hår i en slarvigt och trassligt uppsatt fläta. Hennes ögon är mörka med en glans han aldrig sett hos någon annan levande varelse förut. 

Hon bär en klädnad som smutsats ner, under vad som måste vara en längre tid, någonstans anas en ton av gult. Håligheter och slitage gör att den knappt ser ut att hålla ihop.


-"Åh, Wilhelm. Är det redo att ge sig av nu?" Magnus tittar snopet upp från sin plats vid bordet. Han slevar snabbt i sig det sista av sin grötportion och reser sig fumligt för att gå.

Agnes går för att hämta påsen med färdkost hon gjorde i ordning innan frukost. Hon räcker den till sin make, som tar den i handen och går förbi drängen ut mot vagnen.

Wilhelm ser sig tveksamt omkring i rummet, innan han följer efter sin husbonde ut på gården.


De två gårdskarlarna arbetar sida vid sida med att stapla vagnen full med alla de otaliga kaninburarna. 

Till sist kan inte Wilhelm vara tyst längre. -"Vem är flickan?", frågar han med så oberörd röst han kan.

-"Jaa du. Säg det......" svarar hans husbonde svävande.

Av Kattis - 7 november 2010 16:03

Nu har de kvarlämnade loppisartiklarna stuvats undan i det lilla fyrhjulingssläpet. Mycket fick vi ändå bli av med och vi fick en rejält luftig dag ute i det kylslagna vädret. Solen har stimulerat våra endorfiner, eller vad den nu gör, och barnens kinder har blivit rosiga. Det känns i kroppen att jag varit ute hela dagen, jag är fylld av en annan sorts trötthet. Det har varit en riktigt härlig familjedag!

Av Kattis - 7 november 2010 13:02

I hur många år har vi inte sagt att vi ska ordna en loppis för alla dessa mängder av prylar som fyller våra skåp och förråd. Nu har vi så till sist tagit oss i kragen och ställt ut alltsammans i någon slags ordning framför huset. Lite saker har redan bytt ägare och jag känner mig nöjd bara av vetskapen att vi samlat ihop alla de tingen vi egentligen inte vill ha kvar. Nu kan vi lägga de på hög inför kommande loppistillfällen… Tänk vad saker vi alla sitter på som vi inte alls tycker om, men som är saknade pusselbitar i andras leverne!
Av Kattis - 6 november 2010 22:39

-"Kom och sätt dig, så ska du få dig en skål med gröt!" Agnes reser sig och slevar genast upp en stor skopa med den grova träsleven. Selma går tveksamt fram och sjunker ner på en av de tomma stolarna. Hon ser ner på skålen med tjock grynig gröt hon blivit tilldelad och söker rätt på en sked, innan hon med försök att hejda sin glupskhet sveper allt vad finns däri. Barnen tuggar på varsin brödbit och tittar ömsom på henne och ömsom på varandra, under ett illa dolt fnitter. Deras nyfikenhet skiner rakt igenom deras blyga och väluppfostrade fasad. Agnes ger dem varsitt ögonkast och de förstår direkt att låta maten tysta mun. De fortsätter med att tömma sina egna grötskålar. -"Vad heter denna hungriga tös då? Och var kommer du ifrån?", Agnes söker ta reda på vem flickan som sitter vid hennes matbord är. -"Jag heter Selma och kommer från en by fyra dagars vandring väster ifrån. Jag kom för att söka mig ett bättre leverne än det jag tilldelats av mina föräldrar", Selma kände hur orden nästan ramlade ur hennes mun av sig själva. Hon hade ju bestämt sig för att lämna det förgångna bakom sig, och inte alls prata om det med någon. Fast det var som att närvaron av denna kvinna, Agnes, fick henne att slappna av och öppna sig mer än hon själv ville. -"Ibland kan man inte ändra sin lott här i livet hur lätt som helst. Man måste kanske se det goda i det man givits och försöka bygga vidare på det", Agnes ser på flickan vid bordet. Liten och tärd är hon, stackarn. Hade nog inte haft det så gott i sina dagar. Men att bara lämna allt i jakt på en dröm, lät nog ändå lite väl dumdristigt i hennes öron. Man vet ju alltid vad man har, men inte vad man kan råka på… Selma suckade. -"Vi brukar skänka spannmål till mjölnaren mot att få all vår vete malen. Och han har berättat att det finns en bagare uppe i bergsbyn som bakar bröd och säljer till byborna. Jag tänkte se om jag kunde söka tjänst hos honom. Men det gick inte…" flickan bet sig i underläppen och kände sig alldeles vilsen. Vad skulle hon nu ta sig till? Att ta sig tillbaka hem igen var omöjligt! Där fanns ingen att söka välkomnande hos längre. Ingen ville kännas vid detta otyg till tösebarn något mer. Och det var hon fast besluten om att de skulle slippa också…

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards