-"Kom och sätt dig, så ska du få dig en skål med gröt!" Agnes reser sig och slevar genast upp en stor skopa med den grova träsleven. Selma går tveksamt fram och sjunker ner på en av de tomma stolarna. Hon ser ner på skålen med tjock grynig gröt hon blivit tilldelad och söker rätt på en sked, innan hon med försök att hejda sin glupskhet sveper allt vad finns däri. Barnen tuggar på varsin brödbit och tittar ömsom på henne och ömsom på varandra, under ett illa dolt fnitter. Deras nyfikenhet skiner rakt igenom deras blyga och väluppfostrade fasad. Agnes ger dem varsitt ögonkast och de förstår direkt att låta maten tysta mun. De fortsätter med att tömma sina egna grötskålar. -"Vad heter denna hungriga tös då? Och var kommer du ifrån?", Agnes söker ta reda på vem flickan som sitter vid hennes matbord är. -"Jag heter Selma och kommer från en by fyra dagars vandring väster ifrån. Jag kom för att söka mig ett bättre leverne än det jag tilldelats av mina föräldrar", Selma kände hur orden nästan ramlade ur hennes mun av sig själva. Hon hade ju bestämt sig för att lämna det förgångna bakom sig, och inte alls prata om det med någon. Fast det var som att närvaron av denna kvinna, Agnes, fick henne att slappna av och öppna sig mer än hon själv ville. -"Ibland kan man inte ändra sin lott här i livet hur lätt som helst. Man måste kanske se det goda i det man givits och försöka bygga vidare på det", Agnes ser på flickan vid bordet. Liten och tärd är hon, stackarn. Hade nog inte haft det så gott i sina dagar. Men att bara lämna allt i jakt på en dröm, lät nog ändå lite väl dumdristigt i hennes öron. Man vet ju alltid vad man har, men inte vad man kan råka på… Selma suckade. -"Vi brukar skänka spannmål till mjölnaren mot att få all vår vete malen. Och han har berättat att det finns en bagare uppe i bergsbyn som bakar bröd och säljer till byborna. Jag tänkte se om jag kunde söka tjänst hos honom. Men det gick inte…" flickan bet sig i underläppen och kände sig alldeles vilsen. Vad skulle hon nu ta sig till? Att ta sig tillbaka hem igen var omöjligt! Där fanns ingen att söka välkomnande hos längre. Ingen ville kännas vid detta otyg till tösebarn något mer. Och det var hon fast besluten om att de skulle slippa också…

Flockvis med gossar som matar flockvis med änder. Dagens promenad gick förbi ån med den starka strömmen. Och det tillsammans med mannens kusin, släkting som inte träffats på nästan tio år! En avlägsen kontakt via facebook som i ett andetag och snabbt infall plötsligt resulterar i ett möte, och en riktigt trevlig dag. De små sysslingarna kom av sig i blygheten då det gemensamma intresset i lego uppdagades. Den vidunderliga dödsstjärnan bygger broar över alla obekantskaper… Att kusinband inte är så långa kan visas i spännande samtal kring föräldrars barndom. Deras lika uppväxt ger lite förståelse kring likheter i beteende. Det är alltid spännande med beteendepsykologi!

En liten hand greppar tag i min tröja. En nöjd njutningsfull suck låter sig höras. Små blå ögon söker fäste i mina och mungipan höjer sig i det vackraste leende. En liten själ har just fångat mitt hjärta…