När kyla och mörker faller över oss är det många som oönskat blir insvepta i en sorgefilt. Alla vardagens bekymmer tycks plötsligt vara mycket svårare att hantera. Det normala schemat är konstigt nog oövervinnligt. Själv älskar jag denna period av tillåten ide-gömning. Att kunna krypa i säng tidigt med en bok när det ändå är mörkt ute. Fast att möta någon som ser livet i grått dagligen släpper sorgeflagor även på mig. Att stöta på kritik verkar vara väldigt sårande just nu. Kanske jag i detta höstmys ändå tenderar att bli alltför lättstött. Till och med en älskare av den mörka årstiden kan bli påverkad negativt av bristen på ljus......

Slovenien-Ljubljana, Tjeckien-Prag, Ungern-Budapest, Sweiz-Bern.......

Äldsta gossen, Rasmus, pluggar geografi. På torsdag har de prov på alla Europas länder och huvudstäder.

Jisses!

Skulle ordna med en blindkarta under söndagen, för att ha att träna på. Det var lätt när jag väl förstod att skriva ut en karta från nätet.

Men sen ville jag skriva en fusklapp till mig själv och numrerade alla länder och prickade i städernas positioner. 

Det hela tog mig en stund, och det kan väl tyckas korkat att jag fixar så mycket med gossens läxa. Men jag är kan hända ett kontrollfreak.

Vill va säker på att det blir rätt gjort.

Sen lär jag mig ju en hel själv också på kuppen, och det är alltid roligt!

Nu har vi i alla fall kämpat med att memorera länder under ett par dagars tid......

Solen värmer mitt ansikte där jag sitter på bänken vid lekplatsen. Vi har hämtat Samuel och Simon från skola och lekis, tog vägen förbi gungorna och rutchkanan till gossarnas glädje, och jag blev sittandes med en liten ammande Elvis. Härligt! Idag har jag fixat skobytet och sprang dessutom på ett par tunikor till mig själv. Jag älskar tunikor! Perfekta att amma i och lite lagom figurdöljande. Ikväll ska Rasmus på sin andra trumpetlektion tillsammans med orkestern. Hoppas jag kan komma med dit och lyssna så småningom.....

En filt och något att vila huvudet mot. Kärlek och trygghet är av större betydelse för att kunna falla i sömn. En liten krabat kan sova var som helst, när som helst och hur som helst. Så länge de tryggt kan slappna av i kärleken.... Och det räcker nog gott för mig med. Lite värme med hjälp av en filt och något att vila huvudet mot. Bara jag vet att mina barn sover tryggt i min närhet....

Luften utomhus är krispigt kall och klar. Solen blickar ödmjukt ner på vår del av jorden och skänker björkarnas gulfärgade kronor en glimmande lyster. Morgonen började med en kyla under nollstrecket, vilket stressar på vintergarderobsinköpen. Dock blev jag oväntat tvungen att ordna med inköpet av två par innegympaskor, som ersättare åt två par som plötsligt funnit egna ben att försvinna i. Märkligt när sådant händer! ; ) Lustigt när två barn lyckas slarva bort samma typ av föremål under exakt samma vecka. ( : / Denna uppgift lyckades jag, redan idag, fixa med bravur ur den lokala butiken realåda. Mycket gott! Tyvärr har jag dålig koll på äldsta gossens skostorlek. Tog mindre än jag mätte till, den såg ju gigantisk ut!, och därmed var den på tok för liten. Verkar inte bättre än att pojken ärver min far och brors fötter. Pappa har väl typ storlek 50 eller nåt ; ). Så där så man klarar sig bra vid eventuell översvämning!

-"Jag har inte gjort nåt!" Selma reser sig hastigt upp och försöker göra sin lortiga varelse så lång och respektingivande hon förmår. "Vet inte varför de jagar mig, faktiskt. Skulle bara testa min lycka uppe i byn. Hade hoppats få plats som budbärare hos bagaren. Men han skrek genast åt mig att försvinna, som om jag vore en laglös...." Selma lutade huvudet en aning och såg med sorgsna ögon upp i Magnus ansikte. Han såg inget annat än ärlighet i de bruna ögonen. Ögon som, likt ett rådjurs, satt lite snett vinklade uppåt. Kantade av en tät kam av långa svarta fransar. Hur kunde någon vilja denna vackra flicka något ont! Inte kan det finnas något ont i en sådan ljuvlig varelse?! -"Var kommer du ifrån och var finns din familj?" Magnus gör ett försök att reda ut situationen. Men flickan visar tydligt att hon inte är villig att delge så mycket mer. Att hon inte kommer från trakten har han ju redan listat ut i alla fall. -"Har du någonstans att ta vägen då?" Magnus biter sig i kinden och grämer sig direkt över att han yttrat frågan. Vad gör han om hon svarar nej? Han kan väl inte slänga ut henne genom porten?! Varför skulle hon kasta sig in hos just dem? Selma låter känslan av hopplöshet visas tydligt genom hennes kroppsspråk, och berättar vad Magnus så fruktat redan förstått. Hon har ingen familj och ingenstans att ta vägen. -"Jaha..... Har du fått nått att äta idag då?" Magnus vet redan svaret på frågan, och när flickan sorgset skakar nekande på huvudet visar han med en slängd arm mot huset till, att då får hon väl följa med honom in......

Vinden svalkar med sin stilla blåst över hela min kropp. Mina ögon vilar mot den stilla horisonten, där solen sakta sänker sig, när jag trampar förbi åkrar som ligger i höstvila. Värmen från min fysiska aktivitet är påtaglig och jag känner svetten leta sig ner längs ryggraden. Men den vackra lantliga vyn framför mig gör det lätt att njutningsfullt trampa vidare.