Fick en promenad till skolan genom byn pudrad av frost. Packade in både mig själv och barnen varmt med allsköns halsdukar och thermobyxor. Vet att många anser det tokigt att redan klä sig med midvinterns plagg, men själv är jag livrädd för att frysa. Såg barn på skolgården under gårdagen som sprang i enbart t-shirt! Vanvettigt i mina ögon. Är det tufft att våga bli förkyld?! Denna dagen lurar på glädje. Ser med enorm spänning fram emot att få hem min äldsta gosse från skolan. Vill inte prata för mycket om det ännu, men idag hoppas jag han får en helt förträfflig skoldag!

5 kilostrecket passerat. 'OK'-stämplad i baken av läkaren och med beröm godkänd utveckling. Små korta leenden avfyras mot oss nu och det är härligt att se hur lillskrutten allt mer blir medveten om livet. Det är underbart att kunna gosa in näsan i skruttens nacke och dra in ett djupt andetag med bebisdoft. Inget doftar mer kärlek än sina älskade små! Nu ligger frosten tät över världen om mornarna och kylan är rejält påtaglig. Skönt att äntligen alla vinterinköp avklarats. Det räckte dock med ett användningstillfälle för att en av gossarnas nya kängor skulle vara trasig. Hopplöst! En del barn klarar bara inte av att hålla kläder hela över huvudtaget.....…

'B-Å-T', jag säger bokstäverna så tydligt jag kan. Vi går promenaden hemåt från skolan. Simon, fem år i dec, funderar och smakar lite på ljuden. 'BÅT!', utropar han kort därefter lyckligt. Mitt förråd av små enkla trestaviga ord börjar sina, men han törstar hela tiden efter mer. Det är inte första gången jag är med om att se ett barn knäcka läskoden, fast det är alltid lika fantastiskt underbart! Se hur den lilla hjärnan snurrar och barnet fylls av stolthet och glädje över att förstå sig på något nytt. Att äntligen kunna begripa vad alla de där krumelurerna i böckerna säger och hur man kan forma ord av några bokstäver. Hela eftermiddagen gick sen åt till att sitta i soffan med papperslappar i mängder och en liten penna. Där satt han och grubblade på ord. Det blev en alldeles egenhändigt ihopknåpad skattjakt, som sen hela familjen fick vandra. Och dessa små söta lappar ska jag klistra in i hans bok, lappar med 'bloma', 'vigrijer' mm.

Alla bilder på barnen blir inte alltid perfekta, men de kan vara söta ändå.

Elvis har redan rätt fattning om den framtida micken.

Dock ser det mer ut som om han tenderar att komma med mer allvarliga diskussionsämnen än enbart skönsång......

Maken lyckades imorse med konstsstycket att fixa en snabb tid till mig för att få på vinterkängorna till bilen. Det var bara att köra dit direkt efter skolavdroppandet. Därifrån fick vi sen en skön promenad fram och tillbaka till kyrkis.

Ett paket kakor kommer man långt på. Ännu längre kanske om man hänger dem i ett snöre på replängs avstånd framför barnen..... ; )

Det är så tacksamt att den biten nu är avklarad i alla fall!

Nu har äntligen min tjusiga gåva, som jag fick beställa hos smyckeshandeln kommit i min ägo.

En gåva jag fick från min kära mor. Tack mamma! : )

Eftersom jag haft lite ågren kring det här med att Elvis är min sista bebis, tänkte jag försöka få mig själv att se det ur en annan vinkel.

Att nu är det min tid. Tid för att fundera på vad jag vill med min framtid utöver föräldrarollen. 

Gå klart min utbildning jag lagt på hyllan under så många år till exempel.

Min gåva blev då ett vackert halssmycke från Efva Attling.

Ett smycke med hennes senaste tänkvärda ord.

Me myself and I

Fast det känns ju hemskt att skriva det så. Det låter ju nästan som att jag lämnar min tid som förälder. Knappast!

Fast något att kunna växla in på i framtiden behövs nog.....

Söndagmorgonen vaknade långsamt med en lugn och lång frukost.

Maken hade gjort ett storinköp av ostfrallor, vilka åts till de nästan sprutade ur öronen på samtliga småväxta i familjen.

Kaffet smakade söndagsgott och hann nästan kallna i den lugna morgonstunden.

Mötte en mammabekant under min långpromenad efter kalaset igår, och blev tipsad om ett otroligt roligt tema för barnkalas.

"Fångarna på fortet".........

Kände direkt hur inspirationen rann till och bestämde mig för att, kalas eller inte, här ska fångas på fortet!

Så efter frukostintaget och borttaget satte jag mig med block och penna och gnuggade geniknölarna.

Alla gossar måste ju få varsitt uppdrag, även tvååringen........

Under ett svagt ögonblick tog jag sen plötsligt sällskap av hunden ut på altanen. Där kände jag direkt hur hjärtat gjorde tre frivolter och drog igång högsta växeln.

Argh! Hur mycket är det inte som måste tas om hand innan snön kommer i massor!

Krukorna måste in och solskyddet tas ner och krattas och plockas och.......

Nämner min ångest för maken och bådas sura miner var direkt påslagna.

Varför är det så himla många måsten hela tiden?! Varför är det så många saker som ska fixas med jämt?

Varför kan man inte bara strunta i allt?

Vi vill ju bara va med familjen och hitta på skojsigheter med barnen.......

Eftersom jag inte är den som styr i garaget, och det var där det behövdes ställas i ordning plats för allt som ska förvaras, var det maken som mot sin vilja tog sig i kragen och gick dit ner.

Själv försökte jag få ihop mina "uppdrag". Efter ett antal timmar för både maken och mig ( ja, tänk vad något kan ta lång tid när man hela tiden blir avbruten ), åt vi lite lunch och sen var det "Fångarna på fortet" för hela slanten!

Jag lyckades göra det lagom klurigt och svårt för samtliga, Simon fick till exempel bygga ett torn av klossar som skulle nå så högt att det lyfte upp lappen med ledtråden som hängde ovanför.

Slutligen hade de fått tag i sin nyckel och skulle få göra det läskigaste uppdraget för att få tag på ledtråden till var skatten fanns.

Jag hade lagt ut flera reflexer i tvättstugan. På tre av dem fanns en lapp med en liten ledtråd. Det gällde att våga sig ner till tvättstugan med en ficklampa och lysa sig fram till reflexerna..........

Killarna tyckte det var en kanonrolig skattjakt och vinsten blev rolig för alla.

Det var en familjeturnering i wii-bowling!

Det blev två heat, eftersom vi är så många, och en final.

Pappa spelade mot de två äldsta och kom inte ens till final.

Jag spelade mot de tre minsta, och kom sen trea i finalen.

Mot de största grabbarna har varken jag eller pappa en chans!!

Till kvällen fick pappa lite spöklusta och hade en spökstund med allihop på övervåningen. Kurragömma i mörkret........

En dag som började halvbra, slutade med ett gäng mycket nöjda barn vid sänggåendet.

En pumpa hann pappa också skära till.

Fick en timmes jagande runt stan. Förhoppningsvis sprang jag ifrån några centimeter. Dessvärre rasade all unns av energi jag samlade ihop under natten också av mig. Nu krävs det mer än vilja för att hålla denna kropp igång och sinnet vaket. Kvällen är lovad till att bjuda på mysig filmkväll för den äldsta skaran av familjen, fast jag undrar om jag kommer hinna med att läsa förtexten innan locken går igen?! Kanske om jag häller i mig lite förvandlat socker, att jag kan lura igång lite pigghet. Men det känns som att göra språngmarschen en otjänst. Det var väl det jag skulle springa ifrån?!