'B-Å-T', jag säger bokstäverna så tydligt jag kan. Vi går promenaden hemåt från skolan. Simon, fem år i dec, funderar och smakar lite på ljuden. 'BÅT!', utropar han kort därefter lyckligt. Mitt förråd av små enkla trestaviga ord börjar sina, men han törstar hela tiden efter mer. Det är inte första gången jag är med om att se ett barn knäcka läskoden, fast det är alltid lika fantastiskt underbart! Se hur den lilla hjärnan snurrar och barnet fylls av stolthet och glädje över att förstå sig på något nytt. Att äntligen kunna begripa vad alla de där krumelurerna i böckerna säger och hur man kan forma ord av några bokstäver. Hela eftermiddagen gick sen åt till att sitta i soffan med papperslappar i mängder och en liten penna. Där satt han och grubblade på ord. Det blev en alldeles egenhändigt ihopknåpad skattjakt, som sen hela familjen fick vandra. Och dessa små söta lappar ska jag klistra in i hans bok, lappar med 'bloma', 'vigrijer' mm.

Alla bilder på barnen blir inte alltid perfekta, men de kan vara söta ändå.

Elvis har redan rätt fattning om den framtida micken.

Dock ser det mer ut som om han tenderar att komma med mer allvarliga diskussionsämnen än enbart skönsång......

Maken lyckades imorse med konstsstycket att fixa en snabb tid till mig för att få på vinterkängorna till bilen. Det var bara att köra dit direkt efter skolavdroppandet. Därifrån fick vi sen en skön promenad fram och tillbaka till kyrkis.

Ett paket kakor kommer man långt på. Ännu längre kanske om man hänger dem i ett snöre på replängs avstånd framför barnen..... ; )

Det är så tacksamt att den biten nu är avklarad i alla fall!

Nu har äntligen min tjusiga gåva, som jag fick beställa hos smyckeshandeln kommit i min ägo.

En gåva jag fick från min kära mor. Tack mamma! : )

Eftersom jag haft lite ågren kring det här med att Elvis är min sista bebis, tänkte jag försöka få mig själv att se det ur en annan vinkel.

Att nu är det min tid. Tid för att fundera på vad jag vill med min framtid utöver föräldrarollen. 

Gå klart min utbildning jag lagt på hyllan under så många år till exempel.

Min gåva blev då ett vackert halssmycke från Efva Attling.

Ett smycke med hennes senaste tänkvärda ord.

Me myself and I

Fast det känns ju hemskt att skriva det så. Det låter ju nästan som att jag lämnar min tid som förälder. Knappast!

Fast något att kunna växla in på i framtiden behövs nog.....